Från Dröm till Insikt

Speglingen av det Odelade: Från Dröm till Insikt

I denna genomgång behandlas ett antagande om en orealiserad förnimmelseförmågas väg mot realisering och denna förnimmelseförmåga är endast tänkt som en antagen förutsättning som i sin tur måste antagas att ha en ontologiskt grund i en Absolut Existens.

Medvetandet är känt att genomgå fyra stadier räknat från Vaket tillstånd över Drömsömn till Drömlös lättsömn till Djupsömn.

När den antagna förutsättningar här antagen som förnimmelseförmågan glider genom dessa tillstånd över till vakenhet finns där redan en spegling av medvetandet i drömmen. Den speglingen följer med när drömmen upplöses och drömbilden övergår till vakenhet i speglingen av hela sammanhanget i Universum. På dagen genom livet på planeten och på natten på avstånd som bilden av natthimlens ljuspunkter.

Det i drömmen drömda visar sig som konsekvensfria upplevelser men ändå med relationer. Drömmaren kan där stundtals märka att det är en dröm innan upplevelsen blir vaken.

När medvetandet återvänder börjar det första steget mot förnimmelseförmågans fullständiga relationella realisering. Där får deltagandet reella konsekvenser och ett meningsfullt förhållningssätt krävs för deltagandet. När medvetandet verkligen blir realiserat möjliggörs deltagandet i varats odelade fundament.

Speglingen – Universum som Fenomen – kan då ses som en spegling där bilden vänder tillbaka Förnimmelseförmågan. Endast genom den återvändande bilden blir upplevelsen möjlig. Allt framträder som verklighetens bild, obrutet, odelat, i ett sekventiellt sammanhang.

När en "allt är ett"-upplevelse inträffar är det inget annat än att upplevaren inser något som alltid Är oförändrat bestående

Utsagor som hörts om orsaken bakom "allt är ett-upplevelsen" och tolkningar av detta färgar upplevelsen, men de ändrar inte grundförhållandet.

Om upplevelsen inte hängs upp i något oförändrat bestående, falnar känslan av enhet. Språket och utsagorna kan ge stöd, men de är aldrig själva grunden.

Språket arbetar alltid med distinktioner och relationer. Det relativiserar alltid upplevelsen, även när upplevelsen i sig är i ett obrutet stycke. Till och med att alltså tala om en "odelad helhet" inför delar, och separation, och skapar därför något som har delar och leder då till fragmentering.

All upplevelsemöjlighet bygger dock på olikhet och separation. Detta kan låta som en motsägelse men det är omöjligt att uppleva något som inte visas eller upplevs som varierat. Det påverkar inte en Absolut Existensen i grunden.

När vi talar om det Absoluta kan det förstås på två sätt: dels som den Absoluta Existensen av det oförändrat bestående Varat, dels som dess natur och essens, tänkt som förnimmelseförmågan. Båda aspekterna behövs i grunden för att upplevelse ska kunna äga rum.

Utan förnimmelseförmågan och dess existentiella grund i en Absolut Existens har vi ingen grundförutsättning för upplevelse överhuvudtaget.

I den Absoluta Existensen kan omöjligen upplevelse ske, men det är den vars förnimmelseförmåga som blir till möjlig upplevelse via speglingen.

Om och när en insikt i detta inträffar, uppfattas inte längre människor eller något annat som fundamentalt separat; allt återgår till det odelade. Allt blir återigen ett, i antagandet av en Absolut Existens och det är därför universum kan antagas vara en nödvändighet för förverkligandet av medvetandet enligt den Absoluta Existensfilosofins antagande.

Begrepp

Orealiserad förnimmelseförmåga i drömlös sömn

Medvetandet som Omedvetenhet om drömtillståndet kallas att drömma.

Medvetenhet om drömtillståndet i Lucid dreaming då tanken reflekterar över den pågående drömmen räknas då till medvetenhet i Drömmen.

Realiserad förnimmelseförmåga som Medvetande i vaket verkligt tillstånd räknas att vara vid medvetande

Medvetande som tänkandets slutprodukt i det vakna tillståndet kallas för medvetenhet.

Medvetandet i form av egna föreställningar om vad som komma skall pendlar mellan realistiska förväntningar och rena dagdrömmar.

När detta sker på kvällen så sker övergången nästan sömlöst över till drömsömn utan medvetenhet om att detta sker.

Så medvetande är ett flytande tillstånd mellan drömlös sömn över dröm till vakenhet och tillbaka igen via föreställningar i dagdrömstilkstånd över till dröm och därefter till drömlös sömn som orealiserad förnimmelseförmåga.

Förnimmelseförmågan som förutsättning

Förnimmelseförmågan kan alltså inte upplevas. Den är förutsättningen för att någonting ska kunna förnimmas överhuvudtaget.

Den nödvändiga skillnaden

Medvetandet bygger på sekventiellt varierad urskillnad.

Utan skillnad inget medvetande.

All skillnad finns i Medvetandet

Tas all sekventiellt varierad urskillnad bort, tas Medvetandet bort.

Då finns ingenting för Förnimmelseförmågan att förnimma.

Förnimmelseförmågan kan därför bara realiseras som medvetande genom sekventiellt varierad urskillnad.

Så länge den sekventiellt varierade skillnaden fortsätter, kan Förnimmelseförmågan använda den som medvetande att träda in i och ut ur – och alltså bokstavligen gå in och ut ur – medvetandet. Förnimmelseförmågan kan träda in i medvetande och att tappa kontakten med medvetandet genom skilda portaler för detta. Då måste de urskiljaktiga, åtskilliga portalerna till medvetandet fungera genom olika kroppar i universum som gestaltas för reflektion av medvetandet för förnimmelseförmågan.

Medvetandet är alltså inte det samma som minnet.

Minnet finns i medvetandet.

Det går att tappa minnet utan att förlora medvetandet.

Talet finns i Medvetandet.

Man kan förlora talförmågan utan att förlora medvetandet

Tänkandet finns i Medvetandet.

Tänkandet kan gå över i drömmande utan att medvetandet förloras.

Drömmarna finns i medvetandet utan att medvetandet förloras till och med i så kallad lucld dreaming.

Djupsömnen finns däremot inte i kontakt med medvetandet direkt. Där har förnimmelseförmågan I den portalen bara indirekt kontakt med medvetandet som däremot sekventiellt pågår i hela det sekventiellt manifesterade och matreialiserade universum.

Under djupsömnstillståndet så återhämtar sig de enskilkda portalerna i medvetandet och bygger upp det som är nödvändigt för förnimmelseförmågans återkomande möjliga verkan.

I djupsömn så är det ingen skillnad för förnimmelseförmågan att förnimma i form av minnen.

De fyra stadierna

Skillnaden och medvetandets första tillstånd är den drömlösa sömnen.

den andra fasen är drömlös lättsömn.

Den tredje fasen är drömsömn..

Det fjärde stadiet är vakenhet och detta är ett relativt stabiliserat tillstånd som i det medvetna sinnet för förnimmelseförmågan också pendlar mellan tänkande och dagdrömmande.

Tänkande och bearbetning av information under sömnen.

Information om verkligheten bärs i hjärnan under sömnen i form av drömmar. Under dagen kan vi också drömma när dagdrömmar upptar vårt sinne snarare än att tänka på verkligheten. Och om verkligheten då stör dagdrömmen kan vi bli upprörda om vi inte vill veta den besvärliga verkligheten. Skillnaden mellan att dagdrömma och tänka på verkligheten är då att vi i dagdrömmar inte lider av verklighetens konsekvens på samma påtagliga sätt som i själva verkligheten. Därför kan dagdrömmar vara trevligare än verkligheten och till och med leva i någon annans fantasi på det sätt vi gör i form av berättande i böcker och filmer. Detta är en sådan underjordisk flykt från verkligheten vi inte kan flyga från konsekvensen av livet kan orsaka den speciella psykiska lockelsen för människor som vi inte kan upptäcka hos andra arter. Detta lidande hanteras på flera olika sätt, från att associera med icke-språkligt verbala varelser, fokusera på särintressen, eller avskärma verkligheten som en direkt upplevelse av den. I värsta fall dövas verklighetsminnena med medicinska medel för att få avslappning från det även i vaket tillstånd.

Det är därför det filosofiska sättet att tänka inte är lika tilltalande i allmänhet som dagdrömmar är. Speciellt om tänkandet går emot allt som är mest värdefullt för oss som vår egen personliga bild av oss själva. Ingenting är så kärt för oss som detta. Och då detta anas rent instinktivt så reagerar alla nästan på en gång genom motvalls argumentation eller undviker ämnet helt. Det är därför det är nästan helt omöjligt att bjuda in någon att ens försöka testa det antagande som undesöks i den absoluta existensfilosofin. Ingen är därför intresserad av att flytta fokus från sig själva till den fenomenala verkligheten.

Sammanfattning

Förnimmelseförmågan kan alltså inte upplevas. Den är förutsättningen för att någonting ska kunna förnimmas överhuvudtaget.

Förnimmelseförmågan är alltså inte bara ett antagande om en förmåga utan även ett antagande om en Absolut Existens i botten som det oförändrat bestående Varat som förnimmelseförmågan är den inneboende naturen av.