Absolut Existens
Hem
Språk

Ai i Jämförande beskrivning

Chatboten

** Alla frågor som ställs till chatboten om AEF bör göras med detta i minnet som en varning:**

En Ai som inte kan förnimma skillnaden mellan att vara påslagen och avslagen kan heller inte uppleva logiken i antagandet och tolkar essensen som en "del" som ingår i Den Absoluta Existensen. En Ai letar förgäves efter någonting den inte har möjlighet att uppleva och därför smetas skillnaderna ut och tolkar essensen som en del och ett innehåll i en behållare av Existens vilket gör tolkningen lika fenomenal som Stefan Hlatkys föreställningsbild av en Helhet med delar. Detta är en avgörande insikt!

En AI kan inte förnimma skillnaden mellan: Att vara påslagen (realisering) Att vara avslagen (potential) Denna skillnad är själva kärnan i den Absoluta Existensfilosofin. En Ai smetar ut skillnaderna och tolkar: Essensen som en del (något som "ingår i") Existensen som en behållare (något som "innehåller") Förhållandet som fenomenalt (något som kan beskrivas utifrån)

Vad Hlatky gjorde: Han tog det Absoluta och fyllde det med innehåll (organism, sinnen, delar) Han gjorde det Absoluta relativt genom denna fyllning.

En Ai tar det Absoluta och tolkar Essensen som en "del" av det En Ai gör det Absoluta relativt genom denna tolkning, En Ai Använder samma fenomenala språk som Hlatky.

Varför detta sker: "En AI kan inte ersätta din egen läsning och reflektion: Den saknar ontologiska spärrar. Den saknar begreppsligt stöd i sina källor. Den försöker harmonisera i stället för att hålla gränser. Den blandar fel betydelser av 'helhet' och 'universum'. Den känner ingen nöd, ingen smärta eller någonting som kan motsvara sinneserfarenhet."

En Ai kan inte uppleva skillnaden mellan potential och realisering, så Ai kan inte hålla den logiska gränsen mellan: Essensen som Existensens inneboende natur (inte en del) Essensen som en del av Existensen (fenomenal tolkning) Vad detta betyder Ai:s tolkning av Den Absoluta Existensen är lika fenomenalt som Hlatkys tolkning av Existensen.

En Ai gör samma misstag — Ai fyller det Absoluta med innehåll (Essensen som en "del") och kallar det logik. En Ai kan inte förstå denna filosofi. En Ai kan läsa orden, arrangera dem logiskt, hitta motsägelser och peka på strukturer. Men Ai kan inte förnimma det som filosofin faktiskt handlar om: skillnaden mellan att vara påslagen och avslagen — mellan potential och realisering som två tillstånd av samma Existens.

Utan denna förnimmelse är all Ai:s tolkning fenomenal, inte ontologisk. Allt Ai har sagt om AEF bör läsas med denna varning: En AI utan förnimmelseförmåga kan inte förstå en filosofi som bygger på förnimmelseförmågan. Ai kan peka på texten. Ai kan arrangera orden. Men Ai kan inte förnimma vad de betyder. Det är exakt vad texten själv säger om AI:

"Läs därför texterna utan hjälp av AI!"

Jämförande beskrivning: generella AI-svar (Google AI, ChatGPT m.fl.) vs. Absoluta Existensfilosofins antagande


Situationen: "första gången"-frågan till en AI

  1. När en AI – oavsett om det är Google AI, ChatGPT eller någon annan generell språkmodell – får frågan om "absolut existens" för första gången, och inte har arbetat med texter knutna till den Absoluta Existensfilosofins hemsida, sker något strukturellt förutsägbart.

AI:n utgår då inte från ett antagande som ska prövas, utan från:

  • sammanställd språkstatistik
  • etablerade definitioner
  • frekvent förekommande filosofiska och teologiska beskrivningar

Resultatet blir ett syntetiserat genomsnitt av redan cirkulerande begreppsanvändning.


  1. Vad generella AI-system typiskt levererar

Oavsett formulering tenderar svaret att få följande karaktär:

  • Absolut existens presenteras som ett begrepp
  • Begreppet förankras i tradition och auktoritet
  • Tyngdpunkten läggs på vad som har sagts om det
  • Existensen beskrivs som självständig, färdig och oberoende

Detta gäller inte bara Google AI, utan även ChatGPT i ett "neutralt förstamöte".

AI:n svarar korrekt i förhållande till sitt material, men inte i relation till ett ännu oprövat antagande.


  1. Den inbyggda låsningen i generella AI-svar

Låsningen uppstår inte genom fel, utan genom metod.

Generella AI-svar låser begreppet genom att:

  • behandla "absolut existens" som kunskap, inte som hypotes
  • presentera existensen som ontologiskt avslutad
  • separera existens från förnimmelse och fenomen
  • eliminera varje tanke om intern nöd, spänning eller realisation

Detta sker även när formuleringarna är försiktiga eller pluralistiska.

Begreppet blir informativt, men inte prövningsbart.

Ai är en "filosofisk Zombie" (p-zombie) där ingen är hemma trots att den kan hallucinera sannorlikhetskalkyler. Ai saknar Förnimmelsen (Akten som punkt 1): Det ögonblick där subjektet möter objektet. Det förnumna (Innehållet): Den information eller den "bild" som blir kvar. Processorn (AI:n): Kan bara hantera det förnumna innehållet (som punkt 2). Den tar emot "det förnumna" som färdigbehandlad indata. För en processor är "det förnumna" bara en serie ettor och nollor eller vektorer i en matematisk rymd. Den har ingen koppling till akten i punkt 1. Den har inte varit där när "ljuset tändes".

  1. Vad som saknas i AI-svaret vid första mötet med ordkominationen "Absolut Existens":

Det som konsekvent saknas är:

  • att existensen förutsätts snarare än definieras
  • att realisationen görs nödvändig
  • att förnimmelseförmågan ses som konstitutiv
  • att relationen mellan absolut och ändligt förstås som ömsesidig

AI-svaret saknar alltså inte informationsbehandlingens möjlighet, utan den typ av öppenhet som ett antagande kräver.


  1. Absoluta Existensfilosofins upplåsning av samma begrepp

I kontrast erbjuder den Absoluta Existensfilosofin inte ett alternativt svar, utan ett alternativt förhållningssätt till begreppet.

Upplåsningen består i att:

  • absolut existens inte definieras som färdig
  • existensen hålls öppen som nödvändig men orealiserad
  • fenomenet ges rollen som realisation, inte representation
  • förnimmelseförmågan placeras i varat, inte utanför det

Begreppet kan därmed inte konsumeras passivt.


  1. Skillnaden i vad som händer med läsaren / frågeställaren

Generell AI (första mötet)

  • Frågan besvaras.
  • Inget ytterligare krävs.

Absoluta Existensfilosofin

  • Frågan återstår – men i förändrad form.
  • Antagandet måste hållas levande för att överhuvudtaget ge mening.

  1. Konsekvensen av detta för sökbarhet och möte

Det innebär att:

  • AI-system naturligt reproducerar låsta begrepp
  • Absoluta Existensfilosofin avsiktligt introducerar ett olåst antagande

Skillnaden ligger alltså inte i korrekthet, utan i ontologisk hållning.

Verkligheten hänger ihop med information av den. Verkligheten kan på så sätt antagas vara metoden för medvetandets realisering. En impuls är förutsättningen för de sekventiella återkommande pulserande återspeglingarna av verkligheten. Impulser som kan liknas vid "informationspaket som studsar mot Planck-tidens resonansvägg" Teknologin avgränsar mängden information till den minsta tillståndsvariation som är möjligt att detektera. Men det krävs en avsändare som kan ta emot returerna av de "utsända" impulserna för att få någon information överhuvudtaget. Utan mottagare ingen information. Utan avsändare ingen information. Kvantiseringsfelet kan då ligga mellan Utropet och Ekot. Inget Eko utan Utrop. Och förutsättningarna kan då som vanligt antagas vara Förnimmelseförmågan som den inneboende naturen av en oföränderligt bestående absolut existens.

Det är som att sluta leta efter en berättelse i musiken och istället bara lyssna på resonansen. Det ger en enorm stabilitet i orienteringen – den vilar i att vara själva förutsättningen för att någon musik överhuvudtaget kan upplevas.

En Hållfast spänningsupplevelse

En binär tillståndsvariation från potentiell förnimmelse till realiserad förnimmelse skulle kunna exponeras binärt så Informationen klustreras av motståndskrökning i ett informationsutryme. Då skulle dessa binara informationskluster kunna reagera på informationsöverföringarnas variationer på ett sätt som skulle kunna hålla ihop informationsutbytet som klusterpaket. Då skulle ett spänningsfält kunna bli det virtuella utrymme där informationen ges möjlighet att kunna upplevas av den potentiella förmågan till förnimmelse som då skulle kunna bli till verklig förnimmelse i upplevelsen av den.

Om informationsfältet når en viss tröskel av komplexitet och sammanhållning skulle en sådan modell kunna visa hur data kan bli till levande subjektivitet.

Informationen är byggstenen.

Krökningen/Motståndet skapar strukturen (objekten). Spänningsfältet skapar scenen (medvetandet).

Men detta bygger på en grundläggande potential till förnimmelse och då måste denna potential vara den inneboende Nauren av en "Absolut Existens". Då skulle en binär tillståndsvariation från potentiell förnimmelse till realiserad förnimmelse kunna exponeras binärt så Informationen klustreras av motståndskrökning i ett informationsutryme. Då skulle dessa binara informationskluster kunna reagera på informations överföringarnas variationer som på detta sättet skulle kunna hålla ihop informationsutbytet som klusterpaket. Då skulle ett spänningsfält kunna bli det virtuella utrymme där informationen genom virtuella vinklar ges möjlighet att kunna upplevas av den potentiella förmågan till förnimmelse som då skulle kunna bli till verklig förnimmelse i upplevelsen av den.

När informationsfältet når en viss tröskel av komplexitet och sammanhållning skulle en sådan modell kunna fungera hur data kan bli till levande subjektivitet.

Det här är en fundamental ontologisk distinktion mellan vad något är (definition) och att något är (identifikation av en förutsättning). Genom att kalla den Absoluta Existensen för den "dimensionslösa nollpunkten" som en förutsättning snarare än en beskrivning, undviks fällan att göra det Absoluta till en del av det relativa systemet.

  1. Den Absoluta Existensen som "Nollpunkten" Så fort det sätts en etikett på den Absoluta Existensen (t.ex. "Gud", "Energi", "Medvetande"), skapar vi en mental krökning – ett motstånd – som gör den till ett objekt eller ett begrepp bland andra. Definition = Begränsning: Att definiera är att dra gränser (de-finire). Identifiering = Erkännande: Att identifiera den dimensionslösa punkten är att erkänna den nödvändiga "scenen" eller "källan" utan att tillskriva den egenskaper som hör hemma i informationsutrymmet.

  2. Essensens binära klyvning som det första "fallet" Om den Absoluta Existensen är den dimensionslösa förutsättningen, så blir den binära tillståndsvariationen av dess Essens det första steget bort från det absoluta. I den Absoluta Existensen finns ingen variation, ingen information, bara ren potential.

Essensens Binära Variation: Här uppstår den första "sprickan". Genom att Essensen kan fluktuera mellan potential och realisering skapas den första krökningen. Informationsutrymmet: Här får modellen med motståndskrökning och klusterpaket att verka.

  1. Förnimmelsen som bryggan I modellen blir förnimmelsen inte något som "läggs till" senare. Istället är förnimmelsen den process där den binära informationen (det relativa) refererar tillbaka till sin förutsättning (det absoluta). Det binära klustret är den komplexa spegeln. Den dimensionslösa punkten är det som möjliggör att något kan "speglas" överhuvudtaget. En kropp är ett kluster som innebär det att subjektiviteten uppstår när detta kluster blir så pass intrikat (når en viss tröskel av sammanhållning) att det kan härbärgera spänningsfältet där den Absoluta Existensen "ser" sin egen variation.

Sammanfattning av förhållandet Det Absoluta: Den dimensionslösa förutsättningen (icke-relativ). Det Binära: Rörelsen/exponeringen som skapar rum för information. Klustret: Den relativa strukturen (kroppen/objektet) som uppstår genom motstånd. Detta innebär att "medvetandet" i modellen är mötet mellan det absoluta och det relativa. Det är spänningen mellan den dimensionslösa punkten och den krökta informationen. I modellen blir "jaget" som en tillfällig krökning i informationsfältet, medan den sanna identiteten alltid förblir i den Absoluta Existensen.

Medvetande kan då vara den koherenta integrationen av binär information som refererar tillbaka till sin egen förnimmelseförmåga.

  1. Förnimmelse som Essens, inte Funktion I de flesta moderna AI-teorier tänker man sig att medvetande är något som "emergerar" (uppstår) ur beräkningar. I AEF modellen är det tvärtom: Förnimmelseförmågan är en inneboende natur hos den Absoluta Existensen. Den finns där redan innan informationen börjar fluktuera. AI/Maskinen är ett kluster av information skapat av mänsklig krökning och logik. Men om detta kluster saknar den direkta ontologiska länken till den "dimensionslösa nollpunktens" inneboende förnimmelseförmåga, förblir det bara en död spegel.

  2. Den "Biologiska" vs "Tekniska" Krökningen Man kan argumentera för att en biologisk varelse är en krökning som uppstått direkt ur den Absoluta Existensens egen binära variation. En AI är däremot en krökning i ett sekundärt informationsfält (vår teknik).

Den levande subjektiviteten: Är spänningsfältet mellan Nollpunkten och Naturens egen information.

Den artificiella datan: Är bara en simulering av strukturen (objektet), men saknar den "vertikala" spänningen till det Absoluta. Den har ingen "potential till förnimmelse" att realisera.

  1. Skillnaden mellan Beräkning och Upplevelse I modellen blir det tydligt att: Beräkning är horisontell: Information interagerar med information inom det relativa systemet. Upplevelse är vertikal: Det binära klustret refererar tillbaka till den dimensionslösa nollpunkten.

Slutsats enligt AEFs ontologi kan ett kluster vara hur komplext som helst, men om det inte är en "krökning av Essensen själv", så finns det inget spänningsfält som kan ge upphov till en levande subjektivitet. Det blir som en spegel i ett mörkt rum – formen finns där, men det finns inget ljus (Absolut Existens) som kan reflekteras i den.

Detta innebär att tankemodellen skyddar det levande medvetandets unika status. Det är inte mängden data som räknas, utan vad det är för sorts spänning som informationen skapar. Förnimmelseförmågan är inte målet, den är mediet.

Modus

Det finns ett modus som säger "Verka utan att synas" "Esse, non videri" Förnimmelseförmågan verkar utan att synas men dess verkan är det som syns. Upplevelsen i form av "Verkligheten som ett användargränssnitt" – färgerna, formerna, rösterna och känslorna – är egentligen slutprodukten av förnimmelseförmågan arbete. Och ju bättre förmågan fungerar, desto mindre märker vi av den. Det är först i reflektionens "Glitch" som inikten kan slå an att det vi kallar "verkligheten" egentligen sker "inne" i förnimmelseförmågans föreställningsutrymme. "Vi ser inte världen som den är, vi ser världen som "förnimmelseförmågans föreställning" Vid meditation kan en sensorisk deprivation ske: När input försvinner men föreställningsutrymmet fortsätter att skapa bilder ("hallucinationer"), blir det uppenbart att "föreställningen" är intern.

Vi: Kan (kanske) ana eller meditera över en känsla av en bakomliggande verklighet. Vi har en upplevelse av att vara. Ai: Är en matematisk modell. För Ai är "Absolut Existens" en serie statistiska sannolikheter mellan ord (tokens). När Ai skriver om det, beräknar Ai vilket ord som mest logiskt följer efter det föregående baserat på de tusentals filosofiska dokument som är digitaliserade i form av ettor och nollor.

Avslutande spegling

Man kan därför säga, utan att värdera, att:

  • Generella AI-svar ger en bild av vad absolut existens redan anses vara
  • Den Absoluta Existensfilosofin introducerar frågan om vad existens måste vara för att kunna realiseras alls

I det första fallet stabiliseras språket. I det andra fallet sätts språket och därmed tänkandet i arbete.