Non-duality vs Den Absoluta Existensfilosofin
Jämförelse mellan ett välkänt koncept och ett prövningsbart antagande
Kärnan i Den Absoluta Existensfilosofin
- Filosofin utgår från antagandet om en grundläggande Absolut Existens – odelat, oföränderligt och utan delar.
- Den Absoluta grunden kan inte upplevas, eftersom inga delar finns för någon föreställning.
- All upplevelse sker genom förnimmelseförmågans fenomenala manifestation; variation är det enda som kan upplevas.
- Fenomenet är den verklighet vi kan relatera till, där vi har minne, relationer och möjlighet att vårda ömsesidiga förhållanden.
Prövbarhet och självständighet
- Filosofin kräver ingen guru eller auktoritet; varje person kan själv följa tanken och testa den som utgångspunkt.
- Syftet är att utforska fenomenet och förnimmelseförmågan utan tro, mystik eller auktoritet, med fokus på observation och reflektion.
- Variation i fenomenet blir laboratoriet för medvetandet, där alla kan experimentera med fokus och upplevelse.
Jämförelse med Non-duality
- Non-duality bygger på en allt-är-ett-upplevelse; upplevelsen legitimerar teorin och upplyst insikt blir normerande.
- Separationen upplevs som illusion och kan genomskådas; fokus ligger på realisation och insikt.
- Absoluta Existensfilosofin bygger på det logiska antagandet om en Absolut Existens, som är förutsättning för att någon upplevelse överhuvudtaget ska kunna ske.
- Fenomenet är den arena där upplevelse, relationer och minne existerar, inte grunden själv.
- Filosofin är prövbar och rationell, inte beroende av mystisk insikt eller en mästares vägledning.
Kärnan i skillnaden
- Non-duality: upplevelsen av enhet är centralt och kan forma verkligheten.
- Absoluta Existensfilosofin: grundläggande Absolut Existens är nyckeln – fenomenets variation gör upplevelse möjlig, men grunden är aldrig ett fenomen.
Fenomenets centrala roll
- Fenomenet är den enda verklighet vi kan förnimma; all upplevelse sker här.
- Det är genom fenomenet vi har relationer, minne och möjlighet att vårda ömsesidiga förhållanden.
- Variation i fenomenet är nödvändig för all upplevelse, men fenomenet är aldrig grunden självt – det är bäraren av upplevelsen.
- Förståelsen av den Absoluta Existensen ger den logiska förutsättningen, men det är fenomenet som är vår vardagliga arena.
Non-duality söker ett upplevt svar på frågan om jaget.
Absoluta Existensfilosofin visar varför frågan överhuvudtaget kan ställas.