Test av begrepp och konceptuell ordning samt tänkandet om verkligheten

Tre (3) begrepp (Existens, Essens, Fenomen)

Tre (3) rimliga tolkningar av Existens: Absolut / Empirisk / Relationell

och

Tre (3) tolkningar av Essens: Natur / Vad-det-är / Egenskap

och

Tre (3) tolkningar av Fenomen: Manifestation / Upplevelse / Objektiv

Begreppsordning

1. Upplägg — vad som testas

• Tre begrepp x tre tolkningar vardera → 27 kombinationer.
• Syfte: pröva varje kombination för logisk hållbarhet när man kräver att ordningen ska fungera som utgångspunkt (d.v.s. börja där och härleda resten utan cirkularitet eller glidningar).

2. Översiktligt resultat (kondenserat)

• Alla kombinationer med Absolut Existens som startpunkt (1–9 i vår tabell) → stabila utgångspunkter (kan härleda Essens och Fenomen utan logisk kollaps).
• Kombinationer med Empirisk Existens → osäkra som bokstavlig startpunkt (de förutsätter redan fenomen eller relationer; ger risk för ofullständig grund).
• Kombinationer med Relationell Existens → haveri / cirkularitet (relationell Existens förutsätter ett förhållande att relatera till — kan inte vara första princip).

3. Slutsats (det logiska faktumet)

• Endast ordningen Absolut Existens → Essens (Förnimmelseförmågan som natur) → Fenomen (Universum) håller konsekvent genom hela testet.
• Detta är inte "ett påhitt" utan följden av de definitioner/principer som prövas.

4. Steg-för-steg-procedur för den som vill testa själv

1. Förbered

   • Lista begrepp och deras definitioner klart och entydigt (skriv: Absolut Existens; Förnimmelseförmåga som Essens; Fenomen = aktualitet).

2. Systematisera varianterna

   • Konstruera de 27 varianterna (tre tolkningar x tre x tre).

3. Pröva varje variant metodiskt:

   1. Ställ frågan: Kan denna tolkning fungera som första princip utan att förutsätta något som borde komma senare?
   2. Följ härledningen: vad krävs för att Essens ska vara begriplig? Vad krävs för att Fenomen ska uppstå?
   3. Leta efter cirkularitet (något förutsätter vad det skall grunda) och begreppsglidning (ord som ändrar betydelse under härledningen).
   4. Notera utfallet (stabil / osäker / haveri) och vilka begrepp som orsakade problemet.
   5. Fokusera analysen på de stabila kombinationerna (i praktiken de med Absolut Existens) och jämför nyanser i Essens/Fenomen-tolkningarna.

5. Var de andra alternativen havererar — konkreta felpunkter

• Relationell Existens: redan i definitionen förutsätter den "ett mellan" → behövs en grund att relatera, alltså cirkularitet.
• Empirisk Existens: utgår från observerbart → saknar garantin för att vara grundläggande; risk för att förklara villkor med det som är villkorat.
• Begreppsglidningar (de vanligaste språkliga felstegen):
  • ordet "helhet" introducerar omedelbart delar/organism → drar fenomenalt in i Existens.
  • ord som "viktigast/tyngst" skapar metaforisk aktualitet i ett potentiellt/odimensionellt sammanhang.
  • att skriva "är" utan att markera potential vs. aktualitet kan tolkas som att något redan verkar.
  • att kombinera Existens och Fenomen i samma sats utan markörer döljer övergången.

6. Vad testet visar för den som genomför det

• Om du börjar med Absolut Existens och konsekvent håller nivåerna åtskilda kommer du att uppnå klarhet: alla följder är entydigt placerade (vad är villkor, vad är egenskap, vad är konsekvens).
• Om du börjar från Fenomen eller relationell/empirisk startpunkt kommer du i bästa fall hamna i brukbar empirisk analys, men inte i en stabil ontologisk grund; i värsta fall hamnar du i obegriplighet eller cirkularitet.

7. Praktisk checklista för att undvika glidpunkter när du skriver/argumenterar

• Markera uttryck som indikerar fenomenalisation: helhet, organism, del, samband, verkan, tyngd, viktigast. Undvik att placera dem på Existensnivån.
• Skriv alltid klar markör när du flyttar nivå: t.ex. "givet Existens (potentiellt) → då följer Essens → och först därefter aktualiseras Fenomen."
• För varje mening, fråga: Talar jag om en villkorlig potential ('förmågan till') eller om en faktisk aktualitet ('är' i meningen 'verkar')?
• Om en läsare invänder: be dem peka på exakt ord/mening där de uppfattar att något blivit aktualiserat — analysera den frasen.

8. Vanlig kritik — och hur den möts i testet

• Kritik: "Utgångspunkten är otestbar." → Svar: testet är inte empiriskt bevisbart i strikt mening; det är en logisk prövning: du testar för inre motsägelse eller koherens.
• Kritik: "Allt bygger på subjektiva val." → Svar: ja, alla resonemang börjar i ett antagande; skillnaden här är att antagandet görs explicit och testar konsekvenserna systematiskt.
• Kritik: "Begreppen glider" → Svar: just därför måste definitionerna sättas och nivåerna hållas åtskilda — testproceduren visar var glidningen uppstår.

9. Vad testaren bör förvänta sig psykologiskt

• Att pröva ordningen kräver vana vid att hålla subtila distinktioner. Det kan upplevas som ovant, eftersom språket naturligt söker helhetsbilder (organism).
• Att genomföra testet noggrant ger ofta en upplevelse av klarhet — men samtidigt visar det hur lätt andra läsare faller tillbaka i fenomenal tolkning.

Tänkandet om Verkligheten

Om vi tänker oss att verkligheten har agenter så kommer detta att innebära att vi skiljer oss från varandra och att alla lever i en kamp mot verkligheten och då utgår vårat tänkandet från den egna agendan . Antagandet om agenter riskerar att leda till ett verklighetsfrånvänt tänkande.

Om vi tänker att verkligheten endast har en agent så får vi en helt annan utgångspunkt för tänkandet av verkligheten. Då sker tänkandet i växelverkan med verkligheten. Antagandet om en agent leder då lättare till ett verklighetsförankrat tänkande.

Mental hälsa och intellektuell skärpa är alltså beroende av vilken utgångspunkt vi har för tänkandet om vad det är som egentligen samverkarverkar I form av verkligheten.

Om tänkandet i en inre monolog utgår från att det i verkligheten är agenter med jaget som "vinnaren eller förloraren" så leder det i båda fallen ofta till att verkligheten blir sekundär till den egna viljan eller "agendan".

Verklighetsfrånvändhet sker när verkligheten inte samarbetar med agendan. För att bibehålla sin världsbild måste man börja förvränga verkligheten istället för att fatta att uppfattningen är verklighetsfrånvänd.

En splittrad uppfattning om verkligheten med enbart den egna agendan i sinnet leder ofta till i konflikt med verkligheten. De egna "bubblorna" som bara fokuserar på information som stödjer den egna agendan med den bios som jagets målvakt håller reda på.

En psykisk spänning inträffar när faktiska förhållanden inte stämmer med föreställningen av verkligheten. Frustration, paranoia eller en alienationskänsla kan bli frukten av ett det tänkandet. Ödmjukhet inför verkligheten är nämligen förutsättningen för en positiv växelverkan med verkligheten.

Ordet "Verklighet"

En växelverkan i tillståndsändring!

Ordet "Verklighet" kommer från lågtyskans wirklichkeit (motsvarar högtyskans Wirklichkeit). Det började dyka upp i det svenska språket under 1500-talet. Ordet "Verka" är verbet (tyska: wirken). Ordet "verk" betyder (arbete eller handling) "att vara verksam" eller "att frambringa en effekt". En akt i tillståndsväxling. En växelverkan i tillståndsändring!

Den filosofiska betydelsen hämtas ur latinets "Actualities som kommer från actus (handling/dåd). Tanken är alltså att det som är "verkligt" är effekt och verkan. Ordets bokstavliga betydelse är "egenskapen hos det som verkar". Verkligheten är alltså inte bara något som "finns" passivt, utan det som faktiskt uträttar något eller har en mätbar verkan.

Tidigare användes ofta ord som "sannfärdighet" eller "väsende" för att beskriva tingens tillstånd men de saknade den specifika kopplingen till handling och effekt som ordet verklighet förde med sig. Utan fenomenal växelverkan i pågående form av verklighet så uteblir all form av upplevelse.

Det verkar som att den enda möjliga formen av verklighe inte skulle pågå utan någon upplevelse av den. Om det saknas fenomenal verklighet skulle det inte vara någon upplevelse av någoting alls. Det skulle då förmodligen vara ett oändligt mörker istället för den ljusa interaktion som sker i form av universums bild.

Om det istället faktiskt handlar om en förmåga snarare än en egenskap, förändras utgångspunkten plötsligt från att enbart ta emot till potentialen i en realiserbar utgångspunkt. På detta sätt blir utgångspunkten en transformation Det enda möjliga sättet för upplevelse sker då om en potentiell förmåga som utgångspunkt realiserar samma utgångspunkt i en transformation i växelverkan av utgångspunkten.

Ett fenomenalt innehåll kan inte föreställas som en utgångspunkt i det som gör allt innehåll möjligt. En förutsättning kan aldrig ingå som föreställning som inkluderar förutsättningen Verkligheten härleds i detta sammanhang till den punkt där den absoluta förnimmelseförmågan verkar. Om en absolut existense natur är förnimmelseförmågan, så är den absoluta existensen paradoxalt nog "blind", eftersom det inte finns något att förnimma. Exponeringen (verkligheten) är antagligen det som gör förmågan operativ.

Separationen är inte ett fel, utan själva linsen som de fenomenala verklighetsvinklarna brukar i upplevelsen.evelse är via en multitud av Vinklar. Tanken om verkligheten blir ur den absoluta synvinkeln som många synvinklar i samverkan.

Det ger en totalt helt annan mental status för den som har en denna utgångspunkt för tänkandet. Men är en dyrköpt utgångspunkt för alla som värdesätter sin egen agens som agent men den absoluta utgångspunkten öppnar faktiskt upp tänkandet i verkligheten.

Övergången från alienation till delaktighet leder till att man inte längre är en främling i en kall värld, utan en specifik vinkel genom vilken den absoluta agenten förnimmer sig själv. Att inte identifiera sig med en personlig agens som "Jaget" innebär inte att minnet förloras de händelser som formar det personliga omdömet. Det blir ingen förändring av minnet men tänkandet sker ur den utgångspunkt som möjliggör alla minnen. Utgångspunkten sker då ur förnimmelseförmågan och inte från det enskilda pesonliga "jaget".

Det som sker är att skillnaden mellan det uppfattande "jaget" och verkligheten ersätts av den egentliga avsaknaden av skillnaden varat. Verkligheten upplevs då som direktverkande. Tillgången till "jagets" samlade minnen finns kvar men utan att behöva gå till angrepp eller i försvarsställning så fort verklighetsfrånvänt tal hörs.

Den interna exponeringen sker då som förnimmelse. Det skulle antagligen innebära att verkligheten skulle vara det absolutas akt i reflexiv exponering.

Oavsett sakernas tillstånd så kan testandet av hållbarheten i ett filosofiskt antagande leda till att ett tänkande öppnas som ger problemlösningar i allmänhet större möjligheter att realiseras.

Tänkandet är det verktyg vi hanterar i relation till den ständigt pågående verkligheten. Verklighetens pågående hänger ihop med vår absoluta närvaro i problemlösningarnas realisering.

Utan absolut närvaro blir inga problem lösta av sig själv för om någonting skulle lösas av sig självt så vore det inga problem.

Små sår läker helt naturligt om vi är försiktiga med dem. Det är lika viktigt som att vara försiktig med sina vänner.

Det är lika viktigt att veta när man ska trycka på knappen som att veta om när man inte ska trycka på knappen. Och verkligheten ligger i sin frekvens någonstans mittemellan