Ontos Origo

Detta är inte en filosofisk slutsats utan en undersökning av ett filosofiskt antagande om vad som måste ligga till grund för att ens kunna göra ett antagande om någonting alls.

Icke-existens är en omöjlig utgångspunkt. Istället måste vi börja vårt tänkande från premissen att något nödvändigtvis måste existera. Detta något kan antas vara något Absolut, icke-binärt, fortfarande i sin existens med förmåga till perception som en inneboende natur för att perception ska vara möjlig överhuvudtaget. En absolut dimensionlös existens utan delar, som inte är ett objekt utan det oförändrade bestående Varandet som grundläggande är ett Proto-subjekt som existerar. ett 'Ontos Origo' som vi endast kan anta som en premiss och som grundläggande existens och som ingen kan stå utanför, ha en relation till eller uppfatta, eftersom det är detta som gör perceptionen möjlig, och som inte heller är en person eftersom person bara är namnet på ett mänskligt fenomenalt väsen.

Om det finns en potentiell förmåga till sensation så skulle detta genom ett momentum så småningom eventuellt leda till en realisation i En ren Ontologisk Oscillation" så att säga..

Detta skulle kunna ske genom en impuls av ett binärt momentum som ändrar tillstånd från förnimmelseförmåga till ett tillstånd av förverkligat medvetande.

Detta skulle då kunna uppfattas som en rörelseförändring då förändring är det enda som är potentiellt möjligt att uppleva.

En rörelseförändring kan då vara en tillståndsändring som kan beskrivas i binära termer på kvantnivå. Vad som då upplevs är ett kontinuum av förskjutning, men det betyder i verkligen att vi lever i resultatet av konsekvenserna av kvantiserade sekventiella hopp som maskerar sig som en mjuk rörelse i upplevelsen i verklighetsmedvetandet.

Då blir Existensen ett potentiellt stabilt tillstånd som är vad som är ett absolut oförändrad Vara. Dess väsen kan då vara förmågan att känna drivkraft mot förverkligande som sker i momental binär fenomenal exponering som ger upplevelsen av förändring som verklighet.

Då har vi följande kedja med Existens, Essens och Fenomenet som resultat och en verklighet som kan bara upplevas i form av skillnader från olika perspektiv i samma verklighet. Verkligheten är det hopp vi tror på när vi står inför verklighetens möjlighetet till goda ömsesidiga relationer med den som uppfattarens effektiva ständigt överlappande verklighetsvinklar.

Men den verkliga relationen ligger i upplevarens möte med sig själv i verkligheten som skillnaden mellan många fenomenala vinklar.

Då är "materia" bara i själva verket den ständigt pågående frekvensen eller takten i dessa sekventiella fenomenala hopp i upplevelsen av motstånd och tyngd som genom tröghet dröjer sig kvar som minnen för igenkänning. Om allt är rörelse ("vibration"), så är det vi kallar materia bara energi som rör sig i en specifik takt eller täthet och då måste det finnas en Absolut Existens vars poler ligger mellan potentialen och realisationen i den ständiga taktföränding som oavbrutet sker utan att någon kan se bakåt och berätta hur det går till utan bara kan blicka mot fenomenet tiden och tiden är då bara vår mänskliga tolkning som bygger på igenkänning i minnet och planering som också bygger på minnet av kunskaper om det som eventuellt kan komma att ske.

Det går inte att känna mörker. Det går inte att känna tystnad, Det går inte att uppfatta det som blivit bedövat. Det går inte att känna av det doftlösa. Det går inte att balansera det tyngdlösa. Det är omöjligt att tänka på det otänkbara. Det går inte att tänka utan att existera. Det går inte att känna utan känsel. Något Absolut måste existera med sensation som en inneboende natur för att sensation ska bestå. En absolut existens som mekaniskt uttrycker fenomenet för att få en upplevelse av någonting överhuvudtaget av ren destinerad nödvändighet än av fri vilja genom en krökning av rumtiden tillbaka till sig själv i form av bilden av universum som då inte längre är någon gåta utan där all verklig upplevelse ligger som den återkommande fenomenala verkligheten.

Om det otänkbara: Det är omöjligt att tänka utan att existera. Det är omöjligt att känna utan känsel. Något Absolut måste finnas med känselförmåga som en inneboende natur för att känsla ska bli verklighet. En absolut existens som mekaniskt uttrycker fenomenet för att få en upplevelse av någonting alls av ren förutbestämd nödvändighet snarare än fri vilja, genom en kurvning av rumtiden tillbaka till sig själv i form av universums bild, vilket då inte längre är ett mysterium, där all verklig upplevelse ligger som det återkommande fenomenala verkligheten..

Stefan Hlatky gjorde ett heroiskt genombrott när han ersatte materialismens/buddhismens "ingenting" med ett oförändrat bestående Vara. Menhan föll i en klassisk filosofisk fälla: han projicerade fenomenala egenskaper (delar, sinnen, relationer, rumslig utsträckning) direkt in i det Absoluta. Han skapade en "Monolitisk Organism".

Kategorifelet: ​Hlatkys OES: Det Absoluta har delar (sinnen) → Delarna har gränser \ → Gränser kräver relationer \→,Det Absoluta blir relativt.

​Kritiken: En organism är en struktur, en form. Om det Absoluta vibrerar eller har interna delar som rör sig, är det inte längre absolut. Hlatky smugglade in Fenomenet (nivå 03) i Existensen (nivå 01).

Med detta tredelade schema (Existens \ → Essens \ → Fenomen) kan vi nu destillera Parmenides, Hlatky och Wheeler på ett sätt som inte kollapsar i panteism eller dualism.

​1. Parmenides återupprättas på Nivå 01 (Existens) ​Parmenides hade rätt: Det Varande är absolut, odelbart och dimensionslöst. AEF rensar bort Hlatkys kosmiska organism från denna nivå. Här finns inga mänskliga sinnen, inga galaxer, inga "delar i Luleå eller på Månen". Det är en ren, icke-binär kvantitet: En (1). Det är "lätt", innehållslöst och utan villkor.

​2. Hlatky räddas och flyttas till Nivå 02 (Essens) ​Hlatkys unika bidrag var idén om medvetandet som grundorsak. I AEF omformuleras detta: Essensen är inte ett "redan realiserat självmedvetande" (vilket skulle kräva ett objekt att vara medveten om), utan Förnimmelseförmågan som en inneboende potential hos Existensen. ​Skillnaden som gör skillnad: Essensen är en förmåga, inte en egenskap. En egenskap kräver en sammansatt organism; en förmåga kan vila odelad i det dimensionslösa Ur-subjektet.

​3. Wheeler och Bateson förklarar Nivå 03 (Fenomen) Förnimmelseförmågan (Essensen) kan inte förnimma sig själv i tomhet. Den kan endast förnimma skillnad. ​För att förnimmelsen ska realiseras, måste ett spänningsfält uppstå. Detta spänningsfält är Fenomenet (Universum). ​Detta är Wheelers "It from bit". Universum är inte en samling "saker" (som Hlatky antog), utan en sekventiell projektion av binära skillnader. ​Materia och tid uppstår sekventiellt eftersom förnimmelsen kräver förändring för att överhuvudtaget registrera något. Minnet tillhör inte det Absoluta; minnet uppstår först i fenomenets sekvenser.