Inbjudan till en reflektion över ett alternativt antagande inom den filosofiskt konceptuella ordningen

Bärandet av filosofiska resonemang beror på hur de motsvarar verkligheten och på vilket sätt de kan hjälpa dig att fokusera på fenomenal verklighet och förverkligandet av naturen av dess absoluta existens.

“Om vi inte kan skilja våra drömmar om verkligheten från den aktuella verkligheten så värdesätter vi våra drömmar om verkligheten högre än den aktuella verklighet vi lever i. Om medvetandet är verklighetsupplevelsen, så måste perceptionsförmågan som inneboende natur vila i den Absoluta Existens som utgör möjligheten att vägleda oss i den aktuella verklighet vi lever i.”

"Skulle vi kunna anta att vi alla är deltagare i samma förnimelseförmågas möjlighet att förnimma och aktualisera sig själv, och att förnimmelsen av universum är vad livet egentligen handlar om?"

Skulle universum som FENOMEN kunna vara det manifesterade framträdandet som den sekventiellt pågående skillnaden som är nödvändig för framkallandet av intryck i förnimmelseförmågan, vilket skulle kunna vara den inneboende ESSENTIELLA NATUREN av en ABSOLUT EXISTENS?

Kan FENOMENET då också inkludera och förmedla intrycket av både smärta, motstånd och tyngd, men även en reflektion i medkänsla med verkligheten, och därigenom möjligheten till en god ömsesidig relation mellan mottagaren och upplevelsen av att ta emot de objektiva skillnaderna av verkligheten?

Frågan som då blir avgörande att ta ställning till är om verkligheten bygger på en (1) grundläggande principiell förutsättning eller om verkligheten bygger på flera principiellt grundläggande olikheter?

Det är fullt möjligt att göra en filosofisk undersökning om vad som kan följa av ett antagande

"Det som presenteras på denna sida är ett förslag till ett antagande om en Absolut Existens.

Det är inte hemsidan i sig som skapar någon förändring eller insikt. Effekt och efterverkningar uppstår endast i relationen mellan den som tar del av innehållet och framträdandet av antagandet. Med andra ord: det är mottagarens egen relation till det som framträder som avgör om något händer eller inte."

Idén bygger på det faktum att något som inte självt kan framträda som en föreställning för den som försöker föreställa sig det, men som ändå måste förutsättas som ett nödvändigt villkor för varje framträdande, inte kan beskrivas utan endast antas som ett villkor för själva antagandet.

När vi söker efter det som gör upplevelse möjlig, söker vi då efter något som kan visas upp – eller efter det som gör själva visandet möjligt? Om något alls kan framträda för oss – en tanke, en känsla, en mätning – vad måste då redan vara givet, gemensamt och ofrånkomligt, innan varje försök att förklara tar sin början?

Denna text bjuder in dig att börja fundera över vad som skulle kunna vara det Absoluta – här tänkt som något vi kan nämna "det oförändrat bestående varat". Här presenteras antagandet om Existens som utgångspunkt för ett samtal, ett tankeexperiment, där inga förkunskaper krävs. Texten är inbjudande och öppnar för reflektion, oavsett om du tidigare bekantat dig med filosofiska system eller inte.

Prövningsbarheten ligger inte i verifiering eller falsifikation, utan i om antagandet håller ihop tänkandet utan att leda till självmotsägelse. Om tänkandet kan föras hela vägen tillbaka till denna förutsättning utan att något faller utanför, då har antagandet visat sin bärkraft. I den meningen används "Varat" – som begrepp trots att det inte kan bevisas – som ett metodiskt antagande och en punkt att kristallisera tänkandet mot, vars giltighet inte avgörs av bevis, utan av om det låter fenomenet, essensen och erfarenheten förbli begripliga utan rest.

Webbplatsen behandlar bland annat:

• redogörelse för Absolut Existensfilosofi
• innebörden av dimensionlös del
• aning → prövning → användning
• inbjudan utan påbud.

Hela sidan bygger på en ingivelse att undersöka vad som händer om man skulle antaga att det finns någonting i grunden som vi för enkelhetens skull kan kalla "det oförändrat bestående Varat" som en ren förutsättning för fortsatt tänkande. En Absolut Existens. Detta ska alltså inte föreställas som ett "objekt" utan som det "Ur-subjekt" som gör tänkandet möjligt..

Eftersom vi inte kan ställa oss utanför det som vi i detta fall antar kan vi alltså inte göra hos någon föreställning eftersom det inte kan ställas framför oss.

Viktigt att förstå

Här kommer inga sanningar att presenteras. Här presenteras endast ett antagande.

Den Absoluta Existensfilosofin är inte avsedd för re-presentation eller för att beskriva den Absoluta Existensen för någon. Den är en metod för personlig prövning och direkt erfarenhet, där språket endast fungerar som ett tillfälligt pekdon mot ett antagande om det oförändrat bestående Varat.

Hela filosofin bygger på konstaterandet av att:

"Vi är alla förnimmande deltagare i samma formativa fenomen, där vi gör vårt bästa för att försöka förhålla oss till det faktum att vi också delar uipplevelsen av existens".

Den Absoluta Existensfilosofin syftar till att undersöka om universum (som ett fenomen) kan vara det nödvändiga förverkligandet av förnimmelseförmågans förverkligande som medvetande i upplevelsen av sig själv och sin egen absoluta existens.

Det enda som står på spel är hur resonemanget håller när det testas inifrån, av den som själv gör prövningen.

Allt sökande efter filosofisk klarhet leder med nödvändighet till en mängd olika prövningsbara antaganden.

Antaganden som nödvändigtvis inkluderar existens, medvetande och det upplevbara.

Ämnet på denna sida är ett "tankeexperiment" som går ut på att reflektera, försöka förstå och hålla fokus på verklighetens nödvändiga fenomen ur ett absolut nödvändigt perspektiv.

Detta genom:

• att börja från minsta möjliga utgångspunkt
• att använda en alternativ konceptuell hierarki
• att testa konsekvenserna

Läsanvisning

Texterna är skrivna som filosofiska reflektioner där varje avsnitt utgör ett självständigt logiskt sammanhang.

Innebörden vilar på en gradvis begreppslig fördjupning och intern konsekvens, och kan därför inte förstås genom syntetisk helhetsbearbetning. Varje avsnitt behöver läsas och förstås på sin egen begreppsliga nivå innan nästa påbörjas.

Helhetsförståelsen växer fram genom egen reflektion.

AI har använts i begränsad omfattning för språklig kontroll, logisk genomlysning och som stöd vid ordningsfrågor. Texternas innehåll, riktning och slutsatser är resultatet av självständigt mänskligt tankearbete.

Läs därför texterna utan hjälp av AI.

Den Absoluta Existensfilosofin prövar begreppsordningen noggrant: den skiljer mellan Absolut Existens och de fenomen som framträder ur dess Essens.

En AI kan inte ersätta din egen läsning och reflektion:

• Den saknar ontologiska spärrar.
• Den saknar begreppsligt stöd i sina källor.
• Den försöker harmonisera i stället för att hålla gränser.
• Den blandar fel betydelser av "helhet" och "universum".
• Den känner ingen nöd, ingen smärta eller någonting som kan motsvara sinneserfarenhet.

En AI verkar som om den ser allt genom fenomenologins glasögon, men i själva verket saknar den helt perspektiv. Resultatet blir som om man satte fenomenologins glasögon på AI – en tolkning, - inte en känsla av förståelse.

Filosofins mening uppenbarar sig först när du själv läser texterna och prövar resonemangen.

"Sidan är gjord genom ingivelse och de filosofiska frågorna ska endast ses som ett filosofiskt undersökande och inspirerande verk - ingenting annat."

Filosofiska funderingar dyker upp oavsett om man är intresserad av att filosofera eller inte, men filosofiska tankar och undersökningar kan ibland också leda till att man anar en utgångspunkt baserad på självevidenta antaganden.

Oavsett vilka antaganden man utgår ifrån så blir alltid konsekvenserna skörden av det man sått – och frukten kan bli mer eller mindre angenäm utifrån själva antagandet.

Om man inte är intresserad av att göra några filosofiska undersökningar så kan man låta bli, men om man däremot utforskar ett antagande till sin yttersta konsekvens kan resultatet ibland bli överaskande positivt

Det är naturligt att allting som står på denna sida kanske vid första anblicken kommer att framstå som kvalificerat profant svammel och bara som om ord vrids och vrängs, ända tills man förstår vilken utgångspunkt texten bygger på.

Läsaren behöver alltså ha tålamod vid genomläsningen och inte förvänta sig att texten kommer att leda fram till någon slutsats.

En deduktiv slutsats är inte målsättningen med sidan utan bara att testa ett antagande för att pröva om antagandet kan användas för att förstå hur vissa klassiska välkända filosofiska begrepp kan hänga ihop.

Texten på sidan kan upplevas annorlunda om man redan befinner sig i en etablerad livssyn och ramverk. Här presenteras inte en troslära och inte heller ett påstående om hur verkligheten är, utan ett filosofiskt tankeexperiment där man prövar ett enda antagande och följer dess logik steg för steg.

Det är så filosofi fungerar — man undersöker följderna av ett antagande, utan krav på att acceptera det.

Sidan handlar alltså inte om en personlig övertygelse utan ett försök att utforska vad som följer av ett självevident antagande om grunden för Existens.

Det handlar inte om att hålla med eller inte, och man behöver inte tro på något av det, men texten bör läsas med eftertanke, så att varje del får bära sin egen logik och innebörd.

Allt är alltså tänkt som en öppen undersökning.

Om läsningens förutsättning

"Denna text utgår inte från ett relationellt eller deduktivt tankesystem utan från en Absolut Existens som utgångspunkt för kristallisering av tänkandet. Det betyder att texten inte söker en slutsats i betydelsen resultat, utan den söker efter ursprunget – den punkt ur vilken all tanke och föreställning uppstår. Den som läser måste därför lägga åt sidan behovet av att finna en "förklaring" och istället uppmärksamma det som gör förståelse möjlig.

För den som försöker analysera texten utifrån ett logiskt-analytiskt ramverk kan vissa formuleringar framstå som motsägelsefulla. Men motsägelsen är skenbar, eftersom den uppstår när man försöker betrakta en Absolut Existens utifrån. Här betraktas Existensen inifrån – som det subjekt som all föreställning sker inom, och där Essens och Fenomen endast kan förstås i sitt nödvändiga sammanhang med Existensen.

Texten är således inte en föreställning, utan en reflektion över själva förutsättningen för föreställningar."

Ansvarsfriskrivning

"Denna webbplats har till syfte att undersöka en Absolut Existensfilosofi som ett filosofiskt och logiskt antagande, inte att förkunna någon "sanning", trosuppfattning, världsbild eller ideologi. Tanken är att undersöka om det överhuvudtaget är möjligt att ha den Absoluta Existensfilosofin som utgångspunkt för det filosofiska tänkandet.

Innehållet ska förstås som ett undersökande samtal om själva förutsättningen för förståelse, inte som en tolkning av något enskilt fenomen.

Webbplatsen accepterar och respekterar att varje besökare upplever, tolkar och förstår tillvaron utifrån sin egen utgångspunkt och erfarenhet. Den Absoluta Existensfilosofin gör inga anspråk på att ersätta någon tro, övertygelse eller personlig hållning, utan erbjuder en **logisk prövning av det som i den Absoluta Existensfilosofin kallas "Det oförändrat bestående varat" som tankegrund.

Var och en avgör själv om, och i vilken utsträckning, man vill ta till sig detta filosofiska perspektiv. Det sker i så fall på eget ansvar och med medvetenhet om att de insikter som väcks är personliga och kan utmana tidigare antaganden om verkligheten."

"Så lägg dina fenomenala tonade glasögon på hyllan en stund och lyssna med ett öppet sinne förutsättningslöst på antagandet"

Om du fortfarande har dina fenomenala glasögon på dig kanske du misstar hela konceptet som panteistiskt, men det är bara för att du fortfarande har dem på dig.

"Ingen människa eller filosof kan företräda den Absoluta Existensfilosofin som en uttryckt sanning. Den Absoluta Existensfilosofin är inte en ideologi, trosuppfattning eller världsbild som kan förmedlas som något "rätt" eller "sant" av en individ.

Det som presenteras här är en undersökning av vad en Absolut Existensfilosofi innebär, hur den kan förstås och prövas som ett logiskt och filosofiskt antagande. Den Absoluta Existensfilosofin uttrycker sig själv genom sin struktur och sina nödvändigheter, och kräver ingen tolkare eller företrädare för att vara självbärande.

Allt som kan sägas om den är därför en reflektion över dess villkor och möjligheter, inte en uttolkning av någon människas personliga övertygelse."

Ärlighet

Den Absoluta Existensfilosofin utgår från ett extremt radikalt och förenklat antagande: att alla fenomen måste härledas från ett singulärt, oföränderligt ur-subjekt.

För många är det en total omställning av deras hela intellektuella och existentiella karta.

Det kräver inte bara logisk förståelse, utan också modet att överge egna föreställningar om världen och helheten, åtminstone för en liten stund, vilket ibland kan vara mycket svårt.

Det är fullt möjligt att förstå den, men det är långt ifrån självklart. Det är en mycket hög tröskel för de flesta.

Den svåraste tröskeln att övervinna är troligtvis den personliga muren av värderingar och inlärt tänkande som redan har rests. När man väl utgår från en Absolut utgångspunkt blir insikten självklar och tröskeln försvinner.

Den viktiga är att uppmärksamheten inte bör riktas mot den Absoluta utgångspunkten som ett objekt i sig, utan bör utgå från denna utgångspunkt som det subjekt den är i den Absoluta Existensfilosofin och vara helt riktad mot fenomenet – där allt sker och kan upplevas.

Den Absoluta Existensen fungerar som den nödvändiga grunden som stöder varje fenomenal upplevelse, vilket gör fenomenet självklart och förståeligt utan att själva grunden behöver observeras medvetet.

"Om sambandet mellan Existens, Essens och Fenomen inte blir självevident, riktas uppmärksamheten nästan uteslutande mot fenomenet självt – det som förändras – och därmed mot essensens förmåga till förändring. Om detta sker så har man redan tappat bort förutsättningarna för det fenomenala framträdandet.

Identiteten hamnar då i förändringsförmågan snarare än i förnimmelseförmågan.

Intresset blir då att använda förändringsförmågan för att skapa något som andra kan förhålla sig till, istället för att delta i helheten av förnimmelseförmågans uttryck. Man blir enbart en observatör och aktör av förändring, snarare än en deltagare i essensens fullständiga samspel mellan förnimmelse och förändring.

Detta visar vikten av att förstå helheten: utan den blir relationen till verkligheten instrumentell, och förmågan till förändring riskerar att bli ett medel för yttre effekt snarare än ett uttryck av livets nödvändiga dynamik."

Försök inte att se den Absoluta Existensfilosofin som någonting färdigt utan försök istället att se den Absoluta Existensfilosofin som en canvas eller film att hänga upp på insidan av tankesfären och essensen som det grundläggande medel och verktyg för den målande verksamhet som ger både färg och möjligheten att uppleva det ständigt övermålade konstverket.

Sidans syfte

Denna filosofiska hemsida är inte ämnad att presentera några sanningar som ska anammas, eller att komma med något nytt beträffande det filosofiska tänkandet. Alla begrepp som används är äldre begrepp och har alltid sysselsatt dem som vill tänka rent filosofiskt kring tillvaron.

Syftet med sidan är att undersöka vad en Absolut Existensfilosofi skulle kunna innebära utifrån de begrepp som den utgår ifrån, och hur dessa begrepp kan användas som utgångspunkt för filosofiskt tänkande.

Det krävs inga förkunskaper eller akademiska examina för att följa det undersökande resonemanget — endast den själv-evidenta erfarenheten av att finnas till.

Fenomenet och den fenomenala nödvändigheten av filosofiskt tänkande

Fenomenet är nödvändigt eftersom det är där fenomenalt och filosofiskt tänkande möjliggörs.

Med detta fenomenala filosofiska tänkande uppstår även det existentiella behovet i tanken på den synliga föränderliga existensen som pågår.

När då det inlärda mänskliga talet om existensens upphörande kommer på tal uppstår en rädsla för "Terminatorn", så att säga.

"Terminatorn" blir då ett verkligt fenomen som alla språkbärande människor blir medvetna om.

Människan får då det som kallas existentiell ångest.

Det existentiella ångesten bryts inte förrän en tanke på en oföränderlig permanent existens plötsligt uppstår som självevident

Tanken på en ursprunglig oförändrat bestående orsak är alltså avgörande och blir därför "nödvändig för människans psykologiska välbefinnande.

Behovet av tanken och idén på en oföränderlig permanent Existens som orsak blir då fulländad och förverkligad och kan användas som utgångspunkt för fortsatt tänkande.

Det är detta det filosofiska tänkandet är till för.

Att inte kunna ta till sig frukterna av ett antagande behöver inte leda till förlägenhet eller resignation. Det är sant att en insikt kan slå till mycket senare, när man minst anar det.

Att bara ha hört antagandet en gång räcker för att starta en process som i sig kan leda till fina insikter om existensen. Eftersom detta inte är en doktrin kan det inte leda till någon indoktrinering av någon.

Antagandet kan tjäna som en punkt för filosofisk problemlösning oavsett om man redan har en tro på någon levande orsak eller inte. På så sätt berör antagandet en helt annan nivå som gäller oavsett ens tidigare uppfattningar om existensen.

Nivån ligger i vad som gör det möjligt att ha någon idé om verkligheten överhuvudtaget och varför det är nödvändigt för oss att ha en idé som är vänd mot den verklighet som vi alla deltar i.

För vem som helst är detta hela poängen med antagandet.

Grunden till den Absoluta Existensfilosofin

Hela grunden till den Absoluta Existensfilosofin bygger på "Förmågan till förnimmelse" och vad som med nödvändighet måste ligga till grund för denna Essens, nämligen en Absolut Existens.

Existens - Att existera — "att vara" — att finnas till, är inte något inbillat eller något som man behöver föreställa sig; det är en omedelbar upplevelse, obestridlig utan att samtidigt utesluta sig själv, vilket inte är möjligt. Det är därför en självklarhet!

På samma sätt är Förnimmelseförmågan inte något inbillat eller något som man behöver föreställa sig; den är omedelbar obestridlig utan att samtidigt utesluta sig själv, vilket inte är möjligt. Den är därför en självklarhet!

På detta sätt kan vi säga att vi upplever existens, och att vi gör det i kraft av Förnimmelseförmågan. .

Dätemot är det Fenomen som vänder tillbaka till förnimmelseförmågan en förevisning och föreställning och ett förkroppsligande av en mängd gestalter. Vår fenomenala kropp är också en självklar gestalt.

Hela universum är på så sätt en oavbruten pågående föreställning för alla gestalter att delta i och förhålla sig till.

Det Absoluta postulatet är obevisbart men bär ett logiskt testbart innehåll. "Intet" saknar allt innehåll – och kan därför inte ens fungera som ett tankeexperiment.

Existensen är oföränderlig, Essensen är den oföränderliga Förnimmelseförmågan, och all verklig förändring ligger i Fenomenet som gör Förnimmelsen möjlig.

Essens är i detta koncept inte ett innehåll utan naturen av det som gör innehåll möjligt. Det är denna begreppsordning den Absoluta Existensfilosofin ställer upp som en möjlig logisk utgångspunkt, samtidigt som den fungerar som avslutning på resonemanget och kan därmed utgöra en fast grund för vidare tankeexperiment.

Om vi alltså testar antagandet att en odelad Absolut Existens utgör fundamentet för allt som kan förnimmas, så ligger denna Existens som en nödvändig utgångspunkt men inte som resonemangets fokus.

Det enda den gör är att bära förnimmelseförmågan – den gör ingen anspråksfull gestaltning, den kräver inga egenskaper, den ligger endast till grund som det oförändrat bestående.

Med detta som förutsättning kan vi rikta uppmärksamheten mot fenomenet. För då blir fenomenets framträdande inte något självständigt skeende i ett eget ontologiskt plan, utan ett uttryck för spänningsmomentet mellan förnimmelseförmågan och dess inneboende riktning mot realisation.

I det perspektivet kan fenomenet förstås som den plats där realiseringen visar sig. Det "expanderande universum" blir då inte ett tecken på att fundamentet förändras, utan en spegling av hur realisationen framträder i förnimmelseförmågan.

Det är inte expansion i Varat – det är expansion i fenomenet. Och då framstår universum inte som något som växer i sig självt, utan som ett uttryck som följer av att förmågan att förnimma realiseras på ett sätt som tar form som fenomenal förändring.

Och då kan vi utan att göra våld på frågan fråga oss:

"Om universum betyder – "det som vrider och vänder tillbaka till det enda", (förnimmelsen själv) – inte framträdde för förnimmelsen, hur skulle vi då kunna föreställa oss det utan att ge ordet Universum en helt ny betydelse?

I en Absolut Existensfilosofi fungerar Den Absoluta Existensen som en osynlig men nödvändig förutsättning – alltid närvarande, alltid bärande, men aldrig beroende av att vi aktivt reflekterar över den.

Inbjudan

Allt som upplevs förändras och varierar, men själva förmågan till förnimmelse gör upplevelsen möjlig och är konstant.

Detta betyder inte att vi upplöser vårt jag – vårt jag förändras och utvecklas hela livet och bär inget som alltid är detsamma.

Pröva därför åtminståne för en stund om det går att låta vår identitet vila i denna konstanta förmåga till förnimmelse och pröva antagandet om en Absolut Existens öppet och utan krav på acceptans.

Det personliga jaget kommer då visserligen i andra hand under tankeexperiment men det går ut på att se om det överhuvudtaget är möjligt att ha detta som utgångspunkt och som centrum för att lägga en kompassnål på, och att låta upplevelsen träda fram direkt och oförvrängd.

Då har vi alltså här den inledande frågan att ta ställning till

"Om något alls kan framträda för oss – en tanke, en känsla, en mätning – vad måste då redan vara givet, gemensamt och ofrånkomligt, innan varje försök att förklara tar sin början?

Och om något i detta ställningstagande antagande ändå kan upplevas som skrämmande, är det kanske inte formuleringen, utan tystnaden som följer när man verkligen tar frågan på allvar.

Det är i den tystnaden som antagandet visar sig – eller inte."

Man kan inte göra sig en föreställning om det som gör all föreställning möjlig. Däremot kan vi använda oss av den självklara insikten att förnimmelseförmågan ger oss den utgångspunkt vi behöver för all fenomenal upplevelse.

Att förutsätta Absolut Existens som bärare och en närvarande utgångspunkt ger ett klart och stabilt fundament för tänkandet.

Sinnet frigörs från att debattera om en sådan verklighet existerar eller vilken form den kan ha.

All förnimmelse och reflektion sker på en grund som redan bär dem, vilket möjliggör utforskande utan behov av att försvara eller definiera det absoluta.

Detta neutraliserar relativismens utmaningar, skapar ett konsekvent ramverk för förståelse och ger en känsla av existentiell trygghet genom att anta att det finns alltid en oföränderlig verklighet som i grunden håller upp allt vi upplever.

Man kan formulera andra utgångspunkter språkligt, men man kan inte erfara, anta eller tänka från någon annan faktisk utgångspunkt än att det finns någon som upplever att vara till.

Allt annat är sekundära omformuleringar av samma faktum. Att pröva antagandet i den Absoluta Existensfilosofin sker på bekostnad av jaget;

Jag-identiteten upplöses som garant för upplevelser, eftersom det oförändrat bestående inte finns i "Jaget" utan i förnimmelseförmågan som gör alla fenomen möjliga.

Språket och förnimmelsen

Villkoren för att göra någon antagelse

Att pröva ett antagande kräver ett språk – men språket kan också störa vår förnimmelse av det vi förnimmer.

Språket stör mottagningen av ett fenomen om det inte är i resonans med fenomenet. Mottagaren påverkas då av det språkliga uttrycket om fenomenet som inte överensstämmer med mottagningen av fenomenet.

Den Absoluta Existensfilosofin handlar alltså inte om något antagande om verkligheten i sig, utan om vilka förutsättningar som måste vara uppfyllda för att det överhuvudtaget ska gå att göra ett antagande.

1. Förnimmelseförmågan måste finnas

   • Det går inte att göra ett antagande om något om det inte finns någon förmåga att uppfatta eller erfara.
   • Förnimmelseförmågan är grundläggande och kan inte ifrågasättas utan att man samtidigt drar undan själva existensens möjlighet för den som tänker.

2. Varat måste vara oförändrat grundläggande

   • Det måste finnas något som är – en Existens som inte beror på något annat – för att antagandet ska kunna riktas mot något.
   • Utan detta fundamentala "vara" skulle själva tanken sakna objekt att relatera till.

3. Medvetandet som spegling kraften.

   • Antaganden förutsätter förnimmelseförmågans riktning mot medvetandet som fenomen.
   • Medvetandet uppträder i olika former av materialisering som kan föras samman och tillbaka som meningsfull information i form av intryck av verkligheten.

4. Tidssekvens och kontinuitet

   • För att ett antagande ska kunna göras måste det finnas en minimal kontinuitet i upplevelsen: förnimmelser måste kunna relateras över tid, annars kan inget antagande "stå fast" eller testas.

5. Språklig eller symbolisk representation

   • Antaganden behöver någon form av uttryck, även om det är internt, för att konceptualiseras.
   • Detta är inte en begränsning i sig, utan ett verktyg som gör att antagandet kan artikuleras och prövas.

6. Möjligheten till prövning

   • Det måste finnas ett sammanhang där antagandet kan ställas mot något som kan kontrastera det – inte nödvändigtvis empiriskt, utan logiskt eller konceptuellt.

Användning av AI i samband med arbete av textstrukturen på sidan

AI har i detta arbete använts som ett språkligt och strukturerande verktyg. Det har varit behjälpligt med att ordna formuleringar, hålla resonemang sammanhängande, reducera upprepningar och pröva den interna logiken i redan givna antaganden. På så sätt har AI fungerat som ett stöd i det språkliga arbetet, inte som en källa till innehållet.

Det filosofiska antagandet som ligger till grund för resonemangen har emellertid inte tillkommit genom AI. Ett sådant antagande förutsätter förnimmelse, existentiell erfarenhet och en levd relation till begreppet Existens – något som AI saknar tillgång till. AI kan varken uppleva, förnimma eller initiera ett filosofiskt antagande om Varat, eftersom dess verksamhet uteslutande består i att bearbeta och kombinera redan existerande språkliga mönster.

AI kan därför inte självständigt formulera ett filosofiskt antagande i egentlig mening. Det kan endast arbeta inom de ramar som tillhandahålls av en förnimmande tänkare. I detta sammanhang är AI:s funktion begränsad till att vara ett hjälpmedel för uttryck, inte ett subjekt för tänkande eller erfarenhet.

Språket kan vara AI-assisterat, men tänkandet och antagandet har sitt ursprung utanför AI:s möjligheter.

Den mentala kvaliteten

Den Absoluta Existensfilosofin handlar alltså inte om att samla fakta, övertyga någon eller producera texter för yttre bekräftelse.

Syftet är att upprätthålla den mentala kvalitet och det helhetsmedvetande som antagandet kan ge.

Varje element – frågor, antaganden, reflektioner och insikter – fungerar som ett verktyg för att hålla denna kvalitet levande, snarare än som mål i sig.

Vissa formuleringar, insikter eller uttryck existerar endast som antaganden i det egna tänkandet och delas endast med dem som själva har prövat antagandet på samma sätt.

Filosofin är i första hand existentiellt bevarande, inte kommunikativ – ett kontinuerligt mentalt arbete snarare än en text att undervisa eller överföra.

Detta ramverk binder samman förutsättning, föreställningens gräns, fenomenal upplevelse och odelbarhet till en sammanhängande upplevelse inifrån den Absoluta Existensen.

Filosofi handlar om skillnaden mellan att tro på det man hör och upplevelsen av hörseln.

Förnimmelsen av det outsagda förblir outsagt. Men det betyder inte att det är frånvarande. Det betyder att det är det som gör både förnimmelse och språk möjliga. Om man inte förstår att förnimmelsen av hela verkligheten är själva innebörden av att finnas till – och vad livet handlar om – finns risken att man tror att det inte finns någon förutsättning bakom föreställningen, utan att föreställningen är allt.

Då förskjuts intresset från att uppleva livet som föreställning till att försöka göra en föreställning av livet – och i det missar man själva föreställningen. Många försök att besvara frågan om varför det finns något snarare än intet stannar vid det som kan sägas: orsaker, modeller, teorier, begrepp.

Frågan behandlas då som ett innehåll bland andra innehåll, snarare än som ett uttryck för att något överhuvudtaget framträder.

När språket får företräde på detta sätt riskerar förnimmelsen att störas. Uppmärksamheten riktas mot det som sägs om existensen, snarare än inifrån den förnimmelseförmåga som gör både frågan och alla svar möjliga.

Den Absoluta Existensfilosofin intar därför ingen position bland konkurrerande förklaringar till världens uppkomst.

Den stannar istället vid den punkt där frågan uppstår – vid de förutsättningar som måste vara uppfyllda för att något alls ska kunna framträda, förnimmas eller sägas. Det som inte behöver sägas förblir osagt. Om vi då bara stannar upp ett ögonblick i tystnad och upplever vår andning, behövs inga ord för att bara finnas till.

Och förnimmelsen av det outsagda förblir outsagt.

De bärande orden

De bärande orden i den Absoluta Existensfilosofin är: Upplevelsen av Universum

Förnimmelseförmågan antas vara kraften av den inneboende naturen hos "Den Absoluta Existensen", Universum manifestationen av kraften i skillnaden – det fenomenet som framträder genom distinktionen mellan förutsättningen och dess realisering.

Att då förväxla mottagandet med mottagaren gör mottagaren till det föreställda i stället för förutsättningen för mottagandet.

Upplevelsen i känslan av universum är då allt vad livet handlar om.

Är det då möjligt att ens för en minut försöka testa de filosofiska antagandena?

Existens — som en Absolut ovillkorlig dimensionslös icke-binär singularitet som det rena villkoret för verkligheten

Essens — den perceptuella förmågan som den inneboende naturen hos en absolut existens och vars binära möjlighet till förverkligande kan grundas av naturen i två antagna binära tillstånd.

Kan detta möjligtvis antas vara de två villkor som Fenomenet är bundet till.

Fenomenet — som Effekt skulle då kunna ligga mellan möjligheten av verklighet och framväxten av verklighet som den oändligt digitala binära informationsbilden av universum och som förverkligandet av medvetandet i dess Absoluta Existens.

Och då skulle man kunna antaga att Universum skulle kunna vara det nödvändigt uttryckta fenomenet som, genom att ta emot det förverkligar medvetandet i förnimmelseförmågan som den Absoluta Existensens inneboende natur!

Så, Nu har du alltså (flera gånger) hört eller rättare sagt läst antagandet om en Absolut Existens och därmed försvinner också möjligheten att avfärda det med hänvisning till brist på tillgång. Man kan avstå från att pröva det. Man kan ogilla det. Man kan lägga det åt sidan.

Men man kan inte längre säga att det inte finns där som ett möjligt tankeexperiment