Genomgång av Nya Testamentet

1 AEF har läst Nya Testamentet Denna genomgång av Nya Testamentet är inte till för att övertyga någon om något utan är endast till för att öppna upp sinnet från de låsta föreställningarna, tänkandet annars riskerar att fastna i vad det gäller slutsatser om någonting.

Meningen med denna filosofiska genomgång är inte att gudstron ifrån den religiöse ej heller att framställa någon ny religion. Tvärtom så är meningen med genomgången ett sätt att öppna upp tanken i frågan om hur vi över huvud taget kan läsa bibeln och ana det som texten försöker peka mot.

2 "Nya Testamentet är en palimpsest – en text som har skrivits över i flera lager. Underst finns de gnostiska och johanneiska höjderna, där Logos och Anden beskriver medvetandets ur-subjekt, hur universum formas som en koordinerad dröm. Ovanpå detta ligger de bittra historiska familjebråken från år 90 e.Kr., och överst det romerska imperiets kontrollverktyg från 300-talet, komplett med hot om helvete och krav på politisk lydnad."

(Redan här tvekar den kristna kyrkan med den fortsatta läsningen.)

​Enligt tidig kyrklig tradition (från slutet av 100-talet e.Kr.) skrevs Johannesevangeliet evangeliet av aposteln Johannes, Sebedaios son, som var en av Jesus tre närmaste lärjungar.

3 ​I själva texten nämns aldrig namnet "Johannes" som författare. Istället hänvisar texten till en anonym auktoritativ person som kallas "den lärjunge som Jesus älskade" (eller den älskade lärjungen). ["älskade inte Jesus till och med sina fiender?"] Traditionen har i alla tider identifierat denna lärjunge som aposteln Johannes. Enligt denna syn skrevs evangeliet i staden Efesos (i dagens Turkiet) när Johannes var en gammal man, runt år 90–100 e.Kr.

​Enligt den moderna historisk-kritiska forskningen så skrevs Johannesevangeliet av en så kallad "Johannes-skola". ​De flesta moderna bibelforskare tror inte att en enskild person – och troligen inte fiskaren Johannes från Galileen – skrev hela texten själv. Istället ser man evangeliet som ett resultat av en längre process inom en specifik tidigkristen grupp, ofta kallad "Johannes Gemenskapen" eller "Johannesskolan".

4 Texten "Johannesevangeliet" vet vi inte så mycket om men verkar ha skrivits 90 år e kr och förmodligen varit mycket intresserad av den grekiska filosofiska aspekten av GUD. När kyrkan runt 180 e kr. formulerade texten och uppkallade evangelietexten efter den filosofiskt lagde "Johannes" och bestämde sig för att kalla denna text för "Johannesevangeliet" Det sista kapitlet (kapitel 21) visar tydliga tecken på att ha lagts till efteråt av gemenskapen, efter att den älskade lärjungen hade dött, för att intyga att hans vittnesbörd är sant.

Evangeliet inleds med:

"1 Det gudomliga Ordet blev människa i Jesus Kristus

5 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Allting har blivit till genom honom, och utan honom har ingenting blivit till av allt det som finns till. I honom var livet, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte fått makt med det.

En man uppträdde, sändes av Gud; hans namn var "Johannes". Han kom som ett vittne, för att vittna om ljuset." Det är alltså inte Johannes döparen som har skrivit Johannesevangeliet.

Enligt evangeliet så pekar alltså "Johannes döparen" ut Jesus och säger till sina egna följare att där går "Messias/Kristus" (som betyder den smorda) och den som Moses skrivit om i lagen. Det finns alltså mycket högt ställda förväntningar på att all världens folk ska välsignas genom Abrahams avkomma, och att en härskare (Shilo) kommer från Judas stam.

6 (Han säger i princip: "Det ni filosofer kallar för universums inneboende ordning och förnuft – det har vi sett ta fysisk form i Jesus.")

Man kan inte läsa de här texterna bokstavligt utan att krocka med den historiska verkligheten. (Texterna är enligt AEF till för att peka mot möjligheten till insikt om förutsättningarna för fenomenet. )

Om vi analyserar inledning av Johannesevangeliet så skulle det enligt AEF stå:

"I begynnelsen var Logos (tänkt som fenomenet) hos GUD ( tänkt som den existentiella förutsättningen). Fenomenet har blivit till genom GUDs essens och utan GUDs existens och inneboende Essentiella Natur skulle ingenting som pågår kunna pågå. Essensen är "Liv" och livet är ljuset som upplevs i spektrats olika färger och det gör "GUD" upplyst så att "GUD" kan se se det som sker via en mängd spektrala ögon."

7 "Gud" (1) slår på strömmen (2), ljuset bryts i prismat och blir till världen (3), och genom världens alla ögon kan "Gud" se sig själv.

Ingen som skrev Johannesevangeliet var närvarande på bröllopet där Jesus påstås förvandla vatten till vin. Men om man tänker efter så är det ju fenomenet som ändras från vatten till vin genom att vattna vinstocken för att frambringa vinet ur druvorna och det är ju ännu mer fantastiskt än att fabulera att en trollkarl med ren föreställning får det att ske

"Gud" gör genom fenomenet varje år samma sak på vinstocken som han gjorde i krukorna på bröllopet i Kana. Vatten tas upp av rötterna, passerar genom stammen, moduleras i druvan och blir till vin. Men eftersom vi ser detta ske i en långsam, repetitiv process varje år, kallar vi det 'naturligt' och slutar förundras över det. Men miraklet är exakt detsamma."

8 Jesus kallade sig "Människosonen" Jesus använder ordet om sig själv cirka 80 gånger i Nya Testamentet, och det förekommer: 8 gånger i Markusevangeliet 30 gånger i Matteusevangeliet 25 gånger i Lukasevangeliet 10 gånger i Johannesevangeliet

Genom att kalla sig människosonen betonade Jesus sin mänskliga natur och samhörighet med människosläktet, samtidigt som det i den judiska traditionen också anspelar på en himmelsk gestalt som skulle komma med makt och härlighet.

Jesus säger i Johannesevangeliet sig ha kommit ner från "Himlen" för att uppväcka alla på den yttersta (sista) dagen och att han är den enda som har "sett" Fadern för han är från "GUD". Om ni inte äter upp mig så har ni inget liv. Om ni äter upp mig så är ni inne i mig (och inte utanför). Men en av er är en djävul!

9 Jesus säger också att han ska försvinna och de som letar efter honom inte kommer att hitta honom för där han inte kan komma. Ni känner varken mig eller min Fader. Om ni visste vem jag är då skulle ni också veta vem min Fader är. "Ni är nedanifrån" [bottom-up] "Jag är ovanifrån" [top-down] Jag det jag gör är alltid efter hans (Faderns) sinne. Jesus säger i Johannesevangeliet "Sanningen ska göra er fria"! Han säger till Judarna att "er Fader Abraham är Djävulen och en mördare från begynnelsen. " "Jag är förrän Abraham blev till!"

Berättelsen om Jesus och Nikodemus är heller ingen ögonvittnesskildring utan något som kyrkans utsedda skrev ihop när de skrev Johannesevangeliet.

10 Det vi ser i texten är hur kyrkans författare använder Nikodemus som en litterär "karaktär" – en statist som får ställa precis de rätta, lite trögtänkta frågorna så att Jesus kan leverera evangelietextens absoluta kärna teologiska monolog (det är här det berömda citatet om att "Gud älskade världen så mycket..." dyker upp). ​Men om vi återigen skalar bort idén om det historiska ögonvittnet och istället tittar på vad de skriver ihop, så blir samtalet med Nikodemus det ultimata stress-testet av det mänskliga "korthuset" och det som AEF kallar det personliga jagets kollaps. ​Att födas på nytt – eller att skifta ordning

11 ​Nikodemus är sinnebilden av den människa som AEF-texten beskriver: Han är framgångsrik, högutbildad, har status, karriär och en perfekt självbild. Han har hela sitt korthus i absolut ordning. Han tänker helt och hållet bottom-up och vill ha logiska, hanterbara svar på hur tillvaron fungerar. ​När Jesus säger till honom att han måste "födas på nytt" (eller "födas ovanifrån", anothen på grekiska), så rasar Nikodemus logik totalt. Han tar det bokstavligt och frågar dumt: "Hur kan en människa födas när hon är gammal? Hon kan väl inte komma in i moderlivet igen?" ​Jesus svarar med en ren AEF-formulering om hur förnimmelsen och det osynliga fungerar:

12 ​"Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av Anden." ​Kollapsen av det privata "jaget" ​Att "födas på nytt" i det här sammanhanget handlar inte om en religiös snabbfix. Det handlar om det radikala skiftet från bottom-up (att tro att man är en separat biologisk maskin som ska överleva i en värld av döda objekt) till top-down. ​Det är exakt det som AEF beskriver som: ​"...slutet på den privata inbillningen om existensen. Det är i det ögonblicket det fenomenala korthuset lämnar plats för det Absoluta." ​Nikodemus tvingas inse att hans unika identitet som "rådsherre och expert" bara är en tillfällig krusning på ytan. För att förstå verkligheten kan han inte bara lägga till mer kunskap i sitt gamla minne; han måste backa bandet hela vägen till ur-subjektet, till den rena förnimmelseförmågan som gör att han över huvud taget är vaken och medveten.

13 ​Kyrkans författare skrev ihop en genialisk scen här. De skapade en karaktär som representerar det mänskliga intellektets totala kortslutning när det möter den Absoluta Existensen. Nikodemus går bokstavligen vilse i mörkret eftersom hans logik bara är till för hans egen sociala överlevnad – och när den logiken ryker, lämnar han scenen helt förvirrad.

Det bittra familjebråket som spårade ur ​Jesus, Johannes döparen och alla de första anhängarna var själva judar. De levde, tänkte och debatterade inom ramen för den tidens judendom. Men runt år 70 e.Kr. hände en katastrof: romarna jämnade Jerusalem och det judiska templet med marken. ​Detta skapade en enorm existentiell kris. Olika judiska grupper stred om vem som satt på sanningen och hur man skulle gå vidare. En av dessa grupper var den tidiga kristna rörelsen (som vid det laget började fyllas av icke-judar/greker). ​Det vi läser i Nya testamentet är i praktiken ett internt judiskt familjebråk som har spårat ur totalt och blivit nedskrivet av den vinnande sidan. Det är därför retoriken är så fruktansvärt rå. När Johannesevangeliet skrivs runt år 90, har de kristna blivit utslängda ur synagogorna. Författaren är bitter, arg och fylld av ett sekteristiskt "vi mot dem"-tänkande.

14 Johannesevangeliets farliga generalisering ​I Matteus, Markus och Lukas bråkar Jesus med specifika grupper: fariseer, sadduker eller skriftlärda. Men när vi kommer till Johannesevangeliet har författaren klumpat ihop alla till ett enda stort kollektiv: "Judarna" (Ioudaioi på grekiska). ​Detta leder till helt horribla textställen, som i kapitel 8 där författaren låter Jesus säga till judarna att ”Ni har djävulen till fader”. Att läsa detta, med vetskapen om hur dessa texter under de efterföljande 1900 åren användes av kyrkan för att legitimera förföljelser, pogromer och slutligen Förintelsen, är ingenting annat än en historisk mardröm. Det är en förolämpning, och det har haft dödliga konsekvenser.

AEF-perspektivet: Språkets splittring och identitetsrädsla ​Om vi tar detta genom AEF-analysen blir det här en perfekt illustration av hur det mänskliga förståndet kollapsar när det styrs av identitetsrädsla och behovet av att skydda sitt eget "korthus": ​AEF-texten pratar om hur språket används för att dela upp verkligheten i små bitar, och hur människor bygger "mentala kartor" för att skydda sin privata självbild.

15 ​”Vårt evolutionära program... säger åt oss att skydda vår egen unika kropp [och grupp] mot resten av världen. Ur det perspektivet uppfattas tanken ofta som hotfull.” ​När kyrkans författare formulerade Nya testamentet, slutade de se "de andra" som speglingar av samma Absoluta Existens. De fastnade i det binära tillståndet: Vi har rätt, de har fel. Vi är ljuset, de är mörkret. ​Istället för att låta medvetandet rymma fenomenet, skapade de en religiös och politisk struktur som byggde på separation. De använde Logos (det universella förnuftet) för att bygga en lokal mur runt sin egen gruppidentitet, och priset för den okunnigheten blev fruktansvärt högt för det judiska folket. ​Det är helt omöjligt att läsa Nya testamentet på ett ärligt sätt utan att konfrontera med det här hatet. Det visar att även om texterna innehåller fantastiska filosofiska höjder (som idén om det kosmiska Ordet), så är de samtidigt djupt fläckade av de människor som skrev ihop dem i stundens hetta och bitterhet.

16 Och så fortsätter det med matbespisning av 5000 man (Se här, Jesus är ännu större än Moses!" Det är ren marknadsföring och publikfrieri från 90-talet e.Kr.)

och en promenad på vattenytan ( något som vemsomhelst kan göra i drömmen)

Drömmen och den vakna modulationen ​I en dröm kan du flyga, gå på vatten och bygga städer på ett ögonblick. Varför? För att du i drömmen är helt medveten om att det är ditt eget sinne som skapar miljön. Det finns inga yttre, separerade "Legobitar" av materia där inne. Subjektet och objektet är ett. ​AEF hävdar att den vakna verkligheten fungerar på exakt samma sätt, fast med en annan frekvens och tröghet: ​"Den Absoluta Existens-filosofin antar att 'materia' bara är det sätt på vilket relativt stabila, repetitiva modulationer framträder som motstånd och eftersläpningar i förnimmelsen." ​Att gå på vatten i det vakna tillståndet är "omöjligt" för oss eftersom den gemensamma, koordinerade frekvensen (det vi kallar naturlagar) har ett enormt motstånd. Vi är inkapslade i idén om att vatten är ett hårt, separat objekt och att kroppen är ett annat.

17 ​Men om Jesus representerar Logos – alltså själva ur-subjektet, den dimensionslösa källan som "slår på strömmen" – då är hela universum Hans egen dröm. Om du inser att du är den som drömmer, då är det inte konstigare att gå på den vakna vattenytan än vad det är att göra det i sängen kl. 03.00 på natten. Då är vattenytan inte ett externt hot, utan bara en krusning i din egen förnimmelseförmåga. ​Att missa poängen ​Det komiska i Johannesevangeliets sjätte kapitel är hur folket reagerar. Efter att ha fått gratis mat vill de genast göra Jesus till kung. De fattar ingenting. De tänker helt bottom-up: "Perfekt, en magisk gratis-buffé, nu slipper vi arbeta!" De ser tricket, men missar helt den existentiella poängen. ​De är precis som de människor AEF-texten beskriver – de som är så fixerade vid föremålen (brödet och fisken) att de är helt blinda för den sinnliga förmågan som gör att de över huvud taget kan uppleva mättnad. ​Om vi monterar ner de här berättelserna så är de antingen billiga rövar historier skrivna för att imponera på analfabeter i antiken, eller så är det djupt kodade metaforer för att medvetandet (Ur-subjektet) formar fenomenet. Och som AEF säger: i drömmen gör vi det allihopa, varje natt, helt utan ansträngning.

18 Berättelserna i Johannesevangeliet fortsätter med att Jesus ger synen till en pojke som varit blind sedan födseln genom att smörja en deg av lera i hans ögon. Mytologiskt symboliskt andligt eller? För i nästa stycke så säger Jesus att han "har kommit för att blinda ska se och för att de som ser ska bli blinda" Liksom Fadern känner mig och liksom jag känner Fadern. "Jag och Fadern är ett" "Står det inte skrivet i er egen lag att ni är gudar?" "Fadern är i mig och jag är i Fadern." "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva även om han dör: och var och en som tror på mig ska aldrig i evigheter dö." Därefter berättas myten om Lazarus och det görs bara i Johannesevangeliet! Inte i de andra evangelierna.

Det står i skriften: Säg till Sions stad: "Nu kommer din konung till dig, han är saktmodig och rider på en åsna, på en arbets åsninnas fåle." Att Jesus red in på en åsna beror på att han läst om det i skrifterna och passade då på att göra entré in i Jerusalem på detta sätt.

19 Jesus säger i Johannesevangeliet "Den som älskar sitt liv skall mista det, men den som hatar sitt liv i denna världen, han ska bevara det till evigt liv" "När jag har blivit upphöjd från jorden, skall jag dra alla till mig." "I min faders hus finns många boningar". Den som har sett mig har sett Fadern. Jag är i Fadern och Fadern är i mig" Om ni ber om något i mitt namn, skall jag göra det. På den dagen skall ni förstå att jag är i min Fader och att ni är i mig och att jag är i er. Fadern är större än jag "Jag är det sanna vinträdet, och min Fader är trädgårdsmästaren.. Var och en av mina grenar som icke bär frukt skär han bort; och var och en som bär frukt, den rensar han, för att den ska bära mer frukt." "Var alltid i mig, så skall jag alltid vara i er." "Skilda från mig kan ni ingenting göra." "Vänner" kallar jag er, ty allt vad jag har hört från min Fader, det har jag låtit er veta." ": att ni ska älska varandra." Men allt detta skall de göra mot er för min skull, därför att de inte känner honom som har sänt mig. "När sanningens Ande, som kommer från Fadern, då skall han vittna om mig./ Också skall ni vittna, ty ni har varit med från början, ty då var jag hos er."/ Om jag inte går bort så kommer inte Hjälparen till er./ Jag går till Fadern och ni ser mig inte mer. [ /] och sedan ska ni få se mig om en liten tid. "Jag skall se er igen".

20 Historier och händelseförlopp går isär. I Lukasevangeliet är det soldaterna som sätter upp INRI skylten och i Johannesevangeliet är det Pilatus som gjorde skylten som han lät sätta på korset. Judarnas präster säger då: skriv inte Judarnas konung. Pilatus svarade "vad jag har skrivit, det har jag skrivit". Helt plötsligt så står det att Jesus hade en dräkt utan sömmar som var vävd ett stycke (en Over-all?)

Två änglar visar sig för Maria Magdalena och därefter säger Jesus: "Rör mig inte, ty jag har ännu inte farit upp till Fadern.

Jesus går också genom väggar och visar sig för lärjungarna.

Det står också i Johannesevangeliet att Jesus gjorde många andra tecken som inte är nedskrivna i Bibeln.

Jesus visar sig även i formen av en annan man som lärjungarna är övertygande om är Jesus.

Sedan kommer det:

"Det är den lärjungen, som vittnar om detta och som har skrivit detta, och vi vet, att hans vittnesbörd är sant. Jesus gjorde också mycket annat. Om allt detta skulle upptecknas i alla enskildheter, tror jag att inte ens hela världen kunde rymma de böcker, som då skulle skrivas."

21 I Apostlagärningarna skriver Lukas som aldrig har träffat Jesus att Jesus säger: ni skall bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och i Samarien och ända till jordens yttersta gränser." När han hade sagt detta, lyftes han upp i höjden, medan de såg på, och en sky tog bort honom ur deras åsyn. När de oavvänt såg upp mot himmelen, medan han for upp, då stod plötsligt två män i vita kläder bredvid dem. De sade: "Varför står ni män från Galileen och ser upp mot himlen? Denne Jesus, som har blivit upptagen från er till himmelen, han skall komma igen på samma sätt, som ni har sett honom fara upp till himmelen." Då vände de tillbaka till Jerusalem." Detta är fortsättning på den intervjuundersökning 46 år efter korsfästelsen.

Paulus skriver i första korintierbrevet att Jesus efter sin död "enligt Skrifterna", blev sedd av Kefas (Petrus) och sedan av de tolv. Därefter blev han sedd av mer än femhundra bröder på en gång. De flesta av dem lever än, men några har avsomnat. Därefter blev han sedd av Jakob och sedan av alla apostlarna. Allra sist blev han sedd också av mig, som är en föraktlig varelse, ty jag har förföljt GUDs församling därför är jag den ringaste bland apostlarna och förtjänar inte ens att kallas apostel."

22 Listan med de 500 bröderna, Jakob och Petrus, står inte i Gamla testamentet. Det var aktuella nyheter på Paulus tid. Det som stod i "Skrifterna" var den profetiska ritningen: att Messias skulle dö för människors synder och besegra döden genom att uppstå igen.

Paulus skriver i Efesierbrevet att : När det sägs att han (Jesus) "for upp" då är det förutsatt att han först for ned till regionerna under jorden. Han som for ner är densamma som for upp över alla himlar, för att han med sin närvaro skulle uppfylla himlavalvet."

Men om "döden" bara är en föreställning, då är också all uppståndelse: också bara en föreställning.

Men Paulus trasslar också till det rejält när han skiljer på kropp och "Ande". I Gamla testamentet kan vi läsa att i begynnelsen svävade GUDs Ande över (ur) vattnet. Skapelsen sker genom ord: Gud skapade himmel, land, hav och allt liv enbart genom sin vilja och sitt tal. Världen är inte formad ur en tidigare materia eller gudomlig substans, utan materiens och tidens ursprung kommer från Guds befallning. Gud skapar världen "ur ingenting" genom sin ande. Paulus skriver i första korintierbrevet att det andliga kommer inte först, utan det naturliga. Sedan kommer det Andliga. När Paulus skriver sina brev flera hundra år senare, gör han det på grekiska till människor som är djupt färgade av grekisk filosofi (platonism och gnostiska strömningar). ​I den grekiska världen tänkte man ofta tvärtom: Anden är god och ren, medan materian och kroppen är ett fängelse, något lägre eller till och med ont.

23 Om splittringen och den Romerska statsreligionen. I Apostlagärningarna berättas att Moses får en uppenbarelse där GUD lovar ett eget land åt sitt folk.

Det som började som djupt existentiella eller metafysiska tankeexperiment i den johanneiska skolan förvandlades mycket snabbt till ett politiskt kontrollverktyg. När kristendomen blev romersk statsreligion på 300-talet behövde kejsarna och biskoparna inte ett komplicerat ontologiskt ramverk – de behövde ordning, skatteintäkter och lydnad. ​Och hur får man miljoner analfabeter att lyda? Inte genom att be dem reflektera över tillvarons förutsättningar utan genom att skapa skräckscenarier. ​Maktens dramaturgi: Att kidnappa "Det Absoluta" ​Om vi tittar på hur kyrkan opererade utifrån det AEF-ramverk, så ser vi exakt hur de riggade sitt system: ​De objektifierade det Absoluta: De tog idén om förutsättningarnas dimensionslösa, tidlösa grund och gjorde om den till en gubbe på en tron – en yttre auktoritet (Gud/Biskopen/Påven) som satt på "Sanningen".

24 ​De skapade "klistret": Eftersom de utgick från att världen bestod av separerade delar (du, jag och Gud som helt olika Legobitar), behövde de ett klister för att hålla ihop allt. Det klistret kallade kyrkan "sakramenten" (dopet och nattvarden). Utan detta klister var du förlorad. ​De utnyttjade det evolutionära programmet (Rädslan): Som AEF antar är vi biologiskt programmerade att skydda vårt unika "jag". Kyrkan hackade det programmet genom att uppfinna ett evigt hot mot det där jaget: "Helvetet" och "Hin onde". "​Trollen" som stänger det öppna sinnet. ​Precis som föräldrar förr i tiden använde trollen för att hålla barnen borta från farliga kärr och stup, använde kyrkan "Hin onde" för att hålla folk borta från att börja tänka själva. Skräck är det absolut effektivaste sättet att stänga Zappas fallskärm. En människa som är livrädd för att brinna i evighet ställer inga filosofiska frågor; hon gör som hon blir tillsagd, betalar sitt tionde och köper avlatsbrev.

25 ​Det ironiska är att de använde den absoluta rädslan för att skydda den mest värdelösa informationen på hårddisken: det lilla tillfälliga, skrämda "jaget". ​När man ser det genom AEF blir kyrkans hot ganska genomskinligt. Om "jaget" bara är en tillfällig krusning på ytan, en sekventiell variation av den Absoluta Existensen, vad är det då trollen ska ta? Vad är det som ska hamna i helvetet? En bit cacheminne? Ett knippe lagrade kakor i hjärnans hårddisk? ​Kyrkan byggde ett gigantiskt, lönsamt nöjesfält baserat på idén att vi måste rädda vår lilla ID- handling. Men om man fattar att man egentligen har “Basen” – den oföränderliga Varat som aldrig rör sig – då dör trollen i samma sekund som ljuset tänds. Då finns det ingen kvar att skrämma. Sinnet är här som en fallskärm och fungerar bara när den öppnas.

26 Under de första århundradena (100–300 e.Kr.) insåg kyrkofäderna (så som Justinus Martyren, Klemens av Alexandria och Origenes) att om kristendomen skulle tas på allvar i det romerska riket, kunde den inte bara framstå som en lokal, judisk domedagssekt. De var tvungna att tala akademiskt grekiska. ​De började använda Logos-begreppet för att förklara Jesus. Justinus Martyren gick så långt att han hävdade att filosofer som Sokrates och Herakleitos i själva verket var "kristna före Kristus", eftersom de levde i enlighet med Logos. ​Detta grekiska inflytande gav den tidiga kyrkan en enorm filosofisk tyngd. Gud var inte längre bara en stamgud som argt kastade åskvigg i öknen; Gud blev till själva existensens Grund – det rena Varat.

27 ​Men sedan hände det som alltid händer när djupa, existentiella insikter möter mänsklig maktpolitik. Kyrkan gjorde tre fatala misstag som fullständigt amputerade Logos-begreppet och förvandlade det till sin egen motsats.

​Misstag A: De personifierade och monopoliserade principen ​Grekerna såg Logos som en universell princip tillgänglig för alla. Eftersom Logos genomströmmar allt, hade varje människa en gnista av detta kosmiska förnuft i sitt eget medvetande (samvetet/förnimmelsen). ​Kyrkan tog denna dynamiska princip och låste in den i en enda historisk person: Jesus från Nasaret. Logos var inte längre en universell struktur i ditt eget sinne; Logos var nu en exklusiv titel på kyrkans grundare. ​Resultatet: Istället för att uppmuntra människor att vakna upp till det universella förnuftet i sig själva, krävde kyrkan att de skulle tillbe en historisk gestalt. Principen blev till en person, och insikten blev till idoldyrkan. ​Misstag B: Det binära maktpolitiska skiftet (Från 300-talet)

28 ​När kejsar Konstantin gjorde kristendomen till romersk statsreligion på 300-talet behövde imperiet en enhet. Komplicerade, öppna filosofiska diskussioner om medvetandets natur (som gnostikerna och de johanneiska skolorna sysslat med) var direkt farliga för statens stabilitet. ​Vid de stora kyrkomötena (som i Nicaea år 325) fixerades dogmerna. Logos definierades i strikt juridiska och metafysiska termer: Hur många naturer hade Kristus? Var han av "samma väsen" (homoousios) som Fadern? ​Det kosmiska, levande Ordet blev till stelnade paragrafer i ett dogmatiskt korthus. Om du inte skrev under på biskoparnas exakta formulering av Logos, blev du stämplad som heretiker (kättare) och exkommunicerad (eller avrättad). Logos - det universella förnuftet - användes nu för att stänga av människors förnuft.

29 ​Misstag C: De bytte ut Logos mot Skräck (Bottom-up-kontroll) ​För att kontrollera miljoner analfabeter kan man inte predika om ontologiska förutsättningar. Man måste spela på det evolutionära programmets starkaste sträng: Rädslan för utplåning. ​Kyrkan dolde det öppna, gränslösa Logos bakom en ridå av skuld, arvsynd och evigt straff. De tog idén om att leva i Logos (att vara vaken, medveten och i synk med Varat) och gjorde om det till att lyda kyrkans hierarki. ​Grekernas Logos: En inbjudan till det öppna sinnet - att inse att vi i fenomenet alla är upplevelsevinklingar av samma Absoluta Existens. ​Kyrkans Logos: Ett verktyg för separation – "Vi har Logos, ni har Djävulen. Lyd oss, annars brinner ni i helvetet."

30 Det var Irenaeus (Född: 130 e.Kr) som slog fast att det bara fick finnas fyra evangelier (Matteus, Markus, Lukas och Johannes) – eftersom det finns fyra väderstreck och fyra vindar. Alla gnostiska texter (som Thomasevangeliet, Sanningens evangelium och Filipposevangeliet) stämplades som falska och farliga. Han angrep gnosticismens olika läror och argumenterade för att den kristna församlingen bevarat apostlarnas förkunnelse på ett trovärdigt sätt. Bland annat hävdade han att gnostikerna påstod sig ha fler evangelier än vad som verkligen fanns enligt hans mening. I sin skrift Vederläggande av den förevigade visheten (cirka 180) fördömde han alla okristna, kätterska och hedniska läror med orden "en avgrund av dårskap och av hädelse mot Kristus".

31 År 326 e.Kr: utfärdade en lag som förbjöd gnostiker (och andra icke-ortodoxa grupper) att samlas. Deras mötesplatser beslagtogs och gavs till den katolska kyrkan. ​Kyrkan beordrade att alla gnostiska skrifter skulle spåras upp och brännas. Att äga en gnostisk text blev kriminellt.

Det var under den här perioden (runt år 367 e.Kr.) som några modiga munkar i Egypten vägrade lyda ordern att bränna sina böcker. De packade ner 52 gnostiska texter i en lerkruka och grävde ner den i bergen vid Nag Hammadi. Där låg de dolda i över 1500 år tills en bonde hittade dem 1945. Det är tack vare den krukan vi idag vet vad gnostikerna faktiskt tyckte, istället för att bara läsa kyrkans propaganda.

32 Det albinistiska korståget (1209–1229): Påven Innocentius III startade ett formellt korståg – inte mot muslimer i Jerusalem, utan mot kristna gnostiker i hjärtat av Europa. Detta var historiens första renodlade ideologiska folkmord. Franska riddare skickades in för att slakta hela städer. ​”Döda dem alla, Gud känner igen de sina.” – Detta ökända citat påstås ha uttalats av påvens sändebud Arnold Amalric vid stormningen av staden Béziers år 1209, där över 20 000 män, kvinnor och barn slaktades brutalt utan urskiljning. ​Inkvisitionens födelse: För att rensa ut de sista resterna av det gnostiska tänkandet skapade påven Inkvisitionen. De sista katarerna jagades systematiskt ner, torterades och brändes levande på gigantiska bål (som vid Montségur år 1244).

33 I nya testamentet så tolkas förnimmelseförmågan som GUDs heliga Ande. Man skriver att den subjektiva förutsättningens existens (GUD) har utsända sig själv till en redan skapad värld som bebos av människor denne GUD skapat i ett tidigare skede av lera och därefter blåst sin helige Andedräkt i och på så sätt gjort levande. Men nu så står det i bibeln att GUD ett trick och ser till att Maria blir med barn utan att det blir en celldelning utan att det kommer 12 kromosomer från en annan människa och smälter samman. Marias ägg delas ändå och fortsätter att delas och vad som skulle vara vilsen med detta om det inte handlar om att imponera på medlemmarna i den kristna kyrkan som ska bli ett resultat av att en människa som har vuxit upp som jude och som ska bilda en sekt som ska bli den västerländska dominerande religionen.

34 Vad gäller tanken på Antropomorfism i bibeln Antropomorfism är tillskrivningen av mänskliga egenskaper, känslor, avsikter eller beteenden till icke-mänskliga enheter.

I Bibeln ges GUD egenskaper och delas upp i tre delar och dessa tre delar är Fadern, Sonen och den Helige Anden. Dessa tre begrepp kan vara förmänskliganden av begreppen Existens, Fenomen och Essens. Att kyrkan har lagt begreppen i den ordning de har gjort är för att kategorisera summan av begreppen som är GUD, alltså de tre begreppen tillsammans där Fadern är det som Sonen talar om och Anden är det som är den inneboende naturen av GUD. I tanken är dessa tre olika aspekter av GUD. Men i kyrkans föreställning så skapar dessa tre världen ur tomrummet utanför de tre som därefter träder in i det de tre tillsammans har åstadkommit.

35 I bibeln står att den "rättfärdige" skall leva genom att han tror" och detta innebär naturligtvis att varje människa skördar frukten av det den tror om verkligheten och det som möjliggör upplevelsen av att finnas till genom den.

Rättfärdigande handlar i grund och botten om att ge godtagbara skäl för ett visst beteende eller beslut för att visa att det är rimligt att antaga det nödvändiga i handlingen.

Och då handlar det inte om idoldyrkan av Jesus som GUD.

Och om att följa de lagar som stipulerades av GUD genom Moses i det gamla testamentet så kan man läsa i bibeln att även om man inte läser bibeln och har hört talas om någon Fader i himmelen och någon enfödd son som blivit avlad av någon jungfru som blivit tagen av någon helg ande så kan "hedningarna" som inte har hört talas om detta och inte har lagen, "av naturen gör vad lagen kräver, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. Deras livsföring visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om detta vittnar också deras samvete och likaså deras tankar, som i deras inbördes umgängelse anklagar eller till och med försvarar dem."

36 Det står också i bibeln att "ingen människa blir rättfärdigad inför GUD genom att göra de gärningar lagen kräver. Genom lagen kommer bara kännedom om synden. Och det är här som kyrkans roll kommer in i bilden att genom att berätta om Jesus och att genom att tro på det Jesus pekar mot få förlåtelse för alla de brott mot lagen de ständigt begår. Jesus blir i bibeln en "nådastol" för den som tror på det Jesus pekar mot. Därigenom så sägs GUD ha "överseende med alla synder som har begåtts under förflutna tider".

37 Hela poängen med kyrkan är att lösa människor från deras synder. Det står i bibeln att synden kom in i världen genom en enda människa och genom detta döden och så trängde döden igenom till alla människor. Det står att det visserligen fanns synd i världen långt innan lagen fanns, men ingen synd blir uppskriven som skuld, om det inte finns som lag. Ändå härskade döden från Adam ända till Moses ända över dem som inte hade syndat på samma sätt som Adam, genom att överträda ett bestämt bud ,nämligen att låta sig lockas av Eva att äta av äpplet från "kunskapens träd" och därigenom fatta att de var nakna och denna olydnad straffas med att han ska "döden dö". Och synden har upprättat sitt välde genom skräcken för döden men genom att tro på det Jesus pekar mot så släpper vi tanken på döden och tror på en evigt pågående tillvaro.

38 "Om ni ställer oss till någons förfogande för att lyda honom, är ni slavar under den herre som ni lyder. Antingen är ni slavar under synden vilket får döden till följd, eller under lydnaden, vilket får rättfärdighet till följd. Men tack vare GUD har ni blivit helhjärtat lydiga den lära, som ni har tagit emot."

Här är det bara att blint tro på det som sägs i bibelskolans texter.

Myten om Adam och Eva visar hur människan faller in i det binära tänkandet (bottom-up). När de äter av kunskapens träd börjar de dela upp världen i "gott och ont", "naken och klädd", "jag och den andre". Det är här separationen föds. Med separationen kommer skulden, rädslan och dödsångesten.

39 Kyrkan insåg att människor blir neurotiska och lätta att kontrollera om de ständigt misslyckas med att leva upp till den perfekta lagen (som kognitivt visar oss våra brister). Genom att erbjuda Jesus som en "nådastol" – en frizon där skulden raderas ut genom tro – skapade kyrkan det ultimata monopol-systemet: De uppfann sjukdomen (arvsynden/helvetet) och sålde det enda botemedlet (sakramenten/förlåtelsen).

Det värsta kyrkan gör sig skyldig till är att syndigförkkara naturen. Det står att: "Det som den syndiga naturen trår efter leder till död, men det som Anden trår efter leder till liv och frid."

40 Talet om den syndiga onda naturen återkommer i Galaterbrevet: "Lev ett liv som är behärskat av Anden! Då skall ni inte göra det som er syndiga natur har begär till. Den naturen vill raka motsatsen till det som Anden vill, och Anden för strid mot den onda naturen. De två bekämpar varandra. Detta är skälet till att ni inte alltid kan göra vad ni vill. Men om ni låter er ledas av Anden, står ni inte under lagen. Alla människor kan se vilka den onda naturens gärningar är. De är otukt, orenhet och tygellöshet, avgudadyrkan och trolldom, fiendskap och stridslystnad, avund och vredesutbrott, självhävdelse, splittring och partiväsen, missunnsamhet, dryckeslag, orgier och liknande. Jag har tidigare sagt er, och nu upprepar jag det: de som lever ett sådant liv skall aldrig få del i Guds rike. Men Andens frukt är kärlek, glädje och frid, tålamod, vänlighet och godhet, trofasthet, saktmod och självtukt. Mot sådant är inte lagen! De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sin syndiga natur tillsammans med dess lustar och begär. Eftersom vi har fått liv genom Anden, bör också vårt liv vara behärskat av Anden. Låt oss inte jaga efter egen ära, så att vi utmanar varandra och avundas varandra."

41 I Efesierbrevet står det också: "Ha ingenting att göra med mörkrets ofruktbara gärningar. Det som dessa människor gör i hemlighet är så skamligt, att man inte ens kan tala om det".

Synen på naturen som "ond i grunden" är verklighetsfrånvänd. Som om naturen skulle på något sätt inte skulle vara det sätt på vilket det fenomenala framträdandet av förnimmelseförmågan verkar. Om det som i bibeln sägs vara Anden inte skulle vara detsamma som förutsättning för det fenomenala framträdandet och själva den dynamiska naturen av Absolut Existens så går det att förstå varför resonemanget haltar om man tänker efter. Om "Andens" enda chans att kunna uppleva någonting överhuvudtaget inte sker via fenomenet så går det inte att begripa någonting överhuvudtaget.

42 Kyrkan befäster också sin ställning genom att skriva in i bibeln att " Varje människa måste underordna sig de myndigheter som hon har över sig. Ty det finns ingen överhet som inte är från GUD, och den överhet som finns är insatt av GUD. Av detta följer, att den som sätter sig upp mot överheten, han står mot GUDs ordning, och de som står emot den ska få sitt straff.

Dessutom så finns det en syn på kvinnan som kan ifrågasättas. I bibeln står det att "mannen inte har sitt ursprung från kvinnan, utan kvinnan har sitt ursprung från mannen. Inte heller så skapades mannen för kvinnans skull, utan kvinnan skapades för mannens skull". "Men båda har sitt ursprung i GUD". . 43 I bibeln står det att skapelsen (fenomenet) har kommit under "intighetens välde (nihilismens intet/icke-existentiella avgrund) inte på grund av sitt eget val utan på grund av hans [GUDs] vilja som utlämnade den åt detta välde."

I bibeln finns också liknelsen om GUD som en organisk enhet: "Ni är Kristi kropp och var för sig hans lemmar.

I Efesierbrevet skriver Paulus: "Det är en enda kropp och en enda Ande, alldeles som ni blev kallade till ett enda hopp, när Guds kallelse kom till er. Det finns en enda Herre, en enda tro, ett enda dop, ett enda hopp, en enda Gud, som är allas Fader, han som är över alla, genom alla och i alla."

I kolosserbrevet står det: "Kristus är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före hela skapelsen. I honom skapades allting i himmelen och på jorden, de synliga tingen och de osynliga tronänglarna, härskaränglarna, makterna och myndigheterna. Allting är skapat genom honom och för honom. Han var till innan någonting blev skapat, och det är genom honom som allting hålles samman".

44 (Detta liknar den syn som Stefan Hlatky hade på det oförändrat bestående Varat han smög in delar i och på så sätt gjorde en relativ monolitisk varelse av.)

Detta skulle kunna tolkas enligt AEF som att GUD ( Den Absoluta Existensen) väljer eller kan inget annat än att själv vara dold så att fenomenet ska kunna framträda i genom sin förnimmelseförmåga. Men världen är inte Gud, utan ett fenomenalt uttryck inom den Absoluta Existensen.

Men om den som är kristen och tolkar bibeln bokstavligt och inte metaforiskt kan läsa: Ni har stått upp från de döda tillsammans med Kristus. Sök därför det som finns i himlen, där Kristus sitter på Guds högra sida. Låt edra tankar vara inriktade på det som finns i himlen, inte på det som finns här nere på jorden. Jag upprepar: ni har dött, och det liv som ni nu har är fördolt med Kristus i Gud. Ert verkliga liv är Kristus,[/]".

45 AEFs analys visar att "Sanningen som gör er fria" inte handlar om att lyda en herre, utan om att vakna upp ur separationens dröm
och inse sig vara Absolut Existens - Det oförändrat bestående Varat vars förnimmelseförmåga förnimmer fenomenet genom en multitud av fenomenala vinklar.

Om du genom gnosis (insikt) inser att varats förnimmelseförmåga förnimmer det kosmiska ljuset, då kollapsar det privata jagets skräck. Och när skräcken försvinner, försvinner också kyrkans kontroll.

Bibeln och kyrkan påstår sig sitta på en absolut, statisk sanning som kräver blind lydnad och slaveri under dogmer. AEF erbjuder istället en logisk utgångspunkt, ett öppet sinne och ett tankeexperiment som faktiskt har makten att göra oss fria - på riktigt.

46 Paulus skriver i andra korintierbrevet att "Satan" förkläder sig till "en ljusets ängel". Då är det inte heller underligt att hans tjänare ger sken av att vara rättfärdighetens tjänare. Men de ska få det slut de förtjänar." Med detta vill han säga att det är bara genom att tro på Jesus som det går att komma till GUD.

Och i Galaterbrevet skriver Paulus att "om någon förkunnar ett annat evangelium för er än det ni en gång tog emot så var han förbannad.

Många fina visdomsord kan även läsas i bibeln, som att "inte låta vreden stanna kvar till solnedgången. Vinningslystnad får inte ens nämnas bland er. Ej heller tvetydiga skämt. Det är ovärdigt.

47 3:1-3:13 ANDRA BREVET TILL TIMOTEUS

3 Den yttersta tiden blir ond

Du måste veta att svåra tider skall bryta in, när det lider mot denna tidsålders slut. Då skall människorna bara tänka på sig själva och fråga efter pengar, de skall uppträda skrytsamt och högmodigt, deras tal skall vara fullt av smädelser, och de skall inte mer lyda sina föräldrar. De skall vara otacksamma, gudlösa, inte känna tillgivenhet för någon, aldrig vara villiga att försona sig med en motståndare, ha lust i förtal, sakna all självbehärskning och vara förråade. De skall inte tåla det goda, vara färdiga till varje förräderi, vara uppbrusande och inbilska. De älskar sina lustar i stället för att älska Gud. De har ett sken av gudsfruktan men de står främmande för dess kraft. Vänd dig bort ifrån dem!

48 Till dem hör också de som nästlar sig in i hemmen och snärjer enfaldiga kvinnor, som bär på en börda av synd och drivs hit och dit av alla möjliga begär. Sådana kvinnor vill ständigt ha undervisning men kommer aldrig fram till kunskap om sanningen. Liksom Jannes och Jambres en gång var motståndare till Moses, så är dessa män motståndare till sanningen. Deras sinne är fördärvat, och deras tro håller inte provet. Men deras framgång skall snart få ett slut. Det skall gå med dem alldeles som det gick med Moses' motståndare: alla skall snart inse vilka dårar de är.

Vidare i Johannes första brev

"Den som bekänner, att Jesus är Guds Son, i honom är Gud, och han själv är i Gud. Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss, och vi har kommit till tro på den. Gud är kärlek, och den som alltid är i kärleken, han är alltid i Gud, och Gud är alltid i honom. Detta är beviset på att Guds kärlek har kommit till fullt herravälde hos oss: vi har frimodighet på domens dag.

49 Jesus talade om förutsättningen för den pågående förnimmelsen av verkligheten och om upplevelsen av att finnas till och att dessa hänger ihop på samma sätt som rösten hänger ihop med den som talar. Skiftet mellan ljus och mörker som är essensen i närvaron av att finnas till.

Varat är då den oförändrat bestående förutsättningen för att det som genom biodynamisk växelverkan kan uppfattas som en ström istället för små växlingshopp. Växlingen av de två tillstånden av varats essens är nämligen nyckeln till lösningen på hur upplevelsen av den pågående förnimmelsen kan ske.

Då kan upplevelsen av att befinna sig inne i verkligheten bytas ut mot upplevelsen av att bara Vara verklig.

50 Att kyrkan tidigt vänder sig emot att människor får en egen insikt i att finnas till på detta sätt finns dokumenterat i bibeln. Avfärdan uttrycks i Jakobs brev. Där står det uttryckligen att: "Bedra inte er själva, mina kära bröder. All god och fullkomlig gåva kommer ovanifrån, från himlaljusens fader. Hos honom sker ingen förändring eller växling av ljus och mörker. Av egen fri vilja födde han oss till liv genom budskapet och sanningen, för att vi skulle vara förstlingen av allt han skapat. Detta vet ni ju, mina kära bröder."

Att tolka "skapelsen" på något annat sätt förbjuder alltid kyrkan!

Alla tolkningar av verkligheten kommer i form av tal om verkligheten. För att tala så måste man använda tungan och talet måste därefter tolkas av den som kan höra talet. I bibeln står det i Jakobs brev om tungan att: "Den är en liten lem men kan ändå skryta med att den uträttar stora ting".[ ] "Ett oregerligt ont är den, full av dödligt gift". ( "En saltkälla kan inte ge sött vatten".)

51 I Judas brev i fotnoterna under Kampen för tron står det till och med uttryckligen:

"Den tro som.... har blivit överlämnad åt de heliga är evangeliet, den äkta kristna läran. De omtalade falska lärarna gör naturligtvis anspråk på att vara kristna, men både i sin lära och i sitt liv förnekar de evangeliet. Deras liv är omoraliskt, och de smädar Gud och änglarna, De åberopar sig på drömmar, och de gör anspråk på att äga höga andliga insikter. De representerar i verkligheten icke-kristna religiösa strömningar, som förekom i den grekisk-romerska världen vid denna tid.

(Här varnas det alltså återigen för att tänka utanför [lådan] vad som uttryckligen står i bibeln som sanningen. Det är inte tillåtet att ens pröva några andra antaganden.)

52 ", den som brukar vår Guds nåd etc. De lever ett lastbart liv, och de försvarar denna sin livsföring med hänvisning till att Guds nåd gör människan fri. Detta är en skamlös förvrängning av evangeliets lära om den kristnes frihet. Guds nåd fostrar den kristne till att leva ett heligt liv."

I och med att detta står i bibeln så måste detta tolkas som sanningen av den som tror på trycksvärtan på papperssidan.

Sanningen är enligt kyrkan bara det som bokstavligen står i evangeliet!

I "Johannes uppenbarelse" står det att i en syn syns GUD på en tron som "någon vars utseende var likt glansen av jaspis och karneol." (troligtvis genomskinlig och grönaktig] och karneol [vanligtvis rödaktig]. [Dessa två ädelstenar var den sista och den första stenen på översteprästens bröstsköld) Trots att denna objektiva beskrivning görs av Johannes så står det i fotnoten att han inte gör något försök att beskriva honom. "Tronen var en regnbåge, likt glansen av en smaragd." (Den är grön medan regnbågen visar alla färger som är möjliga att uppfatta med ögat) I fotnoten står det om de livs-väsenden som uppenbaras. . Dessa livsväsenas många ögon antyder, att de ser allt. De förmedlar GUDs närvaro i den synliga skapelsen.

53 Hela uppenbarelseboken är som ett drömtillstånd som sker i vaket tillstånd. Drakar, demoner (och "Fan, hans moster och “Kejsar Nero" "666" ?) blir nedkämpade av GUDs armé och får lida en sju helvetes massa plågor och den Babyloniska skökan får det hon förtjänar och det kom en fa.., det blev en jä.., ja det gick åt helvete för de onda krafterna då de kastas ner och blir inlåsta i tusen år och därefter så skall dörren öppnas på glänt en stund och plåga människorna igen innan de ska kastas ner i en brinnande sjö där de ska plågas dag och natt i evigheters evighet (av de goda krafterna som straff?)

54 Johannes skriver: "Nu såg jag en stor vit tron och honom som satt på den För hans ansikte flydde jord och himmel, och de fanns inte längre. Och jag såg de döda, stora och små, stå inför tronen, och böcker öppnades. Även en annan bok öppnades; det var livets bok. De döda blev dömda efter sina gärningar, på grund av det som stod skrivet i böckerna. Också havet gav tillbaka de döda, som fanns i det, och döden och dödsriket gav tillbaka de döda, som fanns i dem; och de blev dömda, var och en efter sina gärningar. Sedan kastades döden och dödsriket i eldsjön, och eldsjön, det är den andra döden. Och om någon inte fanns skriven i livets bok, blev han kastad i eldsjön."

55 Därefter ska det "Nya Jerusalem" sänkas ner från himmelen.

"Jag såg inget tempel i staden, ty Herren Gud, den Allsmäktige, är dess tempel, han och Lammet. Staden behöver inte få sitt ljus från sol eller måne, ty Guds härlighet upplyser den, och dess ljus är Lammet. Folken skall vandra i dess ljus, och konungarna på jorden skall föra in i den allt härligt som de har. Stadens portar skall aldrig stängas om dagen - natt skall inte finnas där. Allt dyrbart och härligt, som folken äger, skall man föra dit in. Inget orent skall någonsin komma dit in, ingen som har någonting att göra med styggelse och lögn, utan endast de som är skrivna i livets bok, Lammets bok."

efter det.

Jag riktar denna varning till var och en som lyssnar till de profetiska orden i denna bok: Om någon lägger någonting till dem, då skall Gud på honom lägga alla de plågor som är beskrivna i denna bok, och om någon tar bort något från de profetiska ord, som står i denna bok, då skall Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden, vilka är beskrivna i denna bok."

Han som uttalar denna varning säger: "Ja, jag kommer snart." Amen. Kom, Herre Jesus!

Herren Jesu nåd vare med alla."

Detta avslutar genomgången av Nya Testamentet och historien om 'Uppenbarelseboken'!